Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiriiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN
iniiiMiiuiimiimmiiiiiiiiiiimimiimiiiiiiMiiiiiii’iiimMimiMiiniiiiiimiiiiMi’miiiiiiiiiiimmiNiimi
mot slutet av 50-talet — måste betecknas som mycket
lyckat, och man kan endast förvåna sig över, att det
aldrig tidigare iscensatts på vår Opera. Ty »En
maskeradbal» är otvivelaktigt ett av den italienske mästarens
mest inspirerade verk, vars partitur är rikt på
omedelbara skönheter och ingivelser. Där finnas recitativ, arior,
duetter och andra ensembler i vedertagen gammal stil;
man förnimmer dock, vilken ypperlig dramatisk
karakteristik och vilket träffsäkert och äkta konstnärligt
uttryck Verdi — som så många äldre mästare — förmådde
skapa inom dessa senare övergivna, slutna former. I
tidigare operor är Verdi ej sällan konventionell i teknik
och banal i melodik, i »Othello» åter har han närmat sig
wagnerska principer. »En maskeradbal» med sina
typiska italienska »sångnummer» är en musikaliskt
intressantare opera än föregångarna och förnämare utan att
därför — såsom är fallet med »Macbeth» — vara mindre
omedelbar. Sista akten med själva maskeradbalsscenen
gör ett svagare intryck. Andra akten, där guvernören
och den beslöjade Amelia mötas på galgbacken och sjunga
sin praktfulla duett och René uppträder för att varna för
de sammansvurna, vilka sedan i en sarkastisk körensemble
skratta åt de äkta makarnas förmenta »kärleksmöte»,
uppenbarar däremot Verdis hela flödande melodiska ådra
och uppfinningsrikedom. Det samma gäller också t. ex.
Renés välbekanta stora aria i tredje akten, och
kvintetten i scenen hos spåkvinnan Ulrica. I jämförelse med
»Rigoletto» eller »Trubaduren» är orkesterbehandlingen
finare och fylligare, men Verdis styrka ligger här liksom
alltid i hans sätt att skriva för människorösten: det
händer icke, att Verdi såsom flertalet efterwagnerska
musikdramatiker våldför sig på den naturliga vokala
melodilinjen. Inte minst i det avseendet utgör hans
vidmakthållande av gamla italienska musiktraditioner ett plus
som i våra dagar har sitt givna aktualitetsvärde.
Visst företer »En maskeradbal» en del påfallande
svagheter som dramatiskt helhetsverk, men denna opera hör
till dem, vilkas upptagande på repertoaren har sitt fulla
berättigande. Det är inte handlingens förtäckta
anknytning till en oss närliggande historisk händelse — mordet
på Gustaf III —, som nämnvärt intresserar. Men verket
framstår som en av Verdis mest levande scenskapelser,
i vilken det geniala musikaliska mästerskapet låter oss
glömma vissa brister och dramatiska osannolikheter.
<Jiapin Qlydqvist-TMfljeim
som Öscav i G n m a s it er ad6 a i
Frånsett några svaga punkter i regien var också
framförandet lyckat under Leo Rlechs disciplinfasta ledning.
David Stockman gjorde en vokalt glänsande tolkning av
guvernörens parti, och som Amelia fyllde Greta
Söderman högt ställda sångkonstnärliga fordringar. Einar
Larsons präktiga baryton hade tacksamma uppgifter i
Renés roll, medan sångarens aktion alltjämt lämnar
åtskilligt övrigt att önska. Goda prestationer gåvo fru
Ryd-qvist-Alfheim, fröken Thorborg, hr Herdenberg m. fl.
oblygt och skadligt geschäfteri på området. Det finns
för all del en liten seg och uthållig kärntrupp
unga landsortsskådespelare som sliter sig fram. Och
denna upptager nog en och annan som det skulle
kunna bl någonting av. Men knappast kan framtiden te
sig mera mörk och tröstlös än för dessa av Gud,
gudinna och människor övergivna aktörer. Landsorten
erbjuder inte längre möjlighet till utbildning och
förkovran. Det existerar inte annat än ett fattigt, grått och
tröstlöst släp. De ha ingen möjlighet till ledning och in-
struktion. De är o fullständigt avstängda från teknisk
utbildning och befruktande impulser. Knappast någon har
utsikter att kunna tränga sig fram till en fast teater av
betydenhet. Arbetslösheten har gripit omkring sig till och
med bland aktörer av betydenhet. Så någon teaterns
plantskola i landsorten existerar inte heller längre.
I en kommande artikel skall jag i någon mån beröra
ett par förslag i teaterfrågan, vilka kunna tänkas komma
under diskussion, därvid även några ord skall ägnas
Skådebanans och Folkets parkers teaterverksamhet.
IDAR BROMAN
11 A NYBROGATAN
Tel. 7S216
ROBES ET MÄNTEAUX
Institutet för kostnadsfri
Vetenskaplig tillpassning
av glasögon
MALMÖ: Stortorget 4.
STOCKHOLM: Drottninggat. 68, 1 tr.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
