Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiuiiiiluiiiiiiiiMiilliiillllllillilllMiliHiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiifiiiiiiilHiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiiiiuiiiiiiiiiimiiiimiiiiHiimiiimiimmiiimiiiimmiimimiimiiiiiiiiiiimuiiiiiimiiiiiiiiiiimiiiiiiii
TRE PREMIÄRER
"Fiender“ och "Så tuktas en
arg-bigga“ på Oscars-. "Johan
(Jtfstjer-na" på Honserthusteatern
Av ERNST DID RING
Det är en dygd att vara barmhärtig mot
fiender sägs det. Man behöver erinra sig
det, när man skall skriva om »Fiender»
på Oscarsteatern. Vem vill inte vinna
dyg-depris?
Alla, som råkat gifta sig, äro enligt
pa-tenterad västerländsk roman- och
pjästradition och alldeles givet även enligt
ryssen Artzybasheffs mening fiender. De
tre par, som han framförde i full scenisk
frihet, älskade och hatade, välsignade och
förbannade varandra ända till leda genom
fem akter. Med all vördnad för denna art
av slaviskt känsloliv gäspade man till slut.
Tredje och fjärde akterna gåvo mest.
Där lyste Ivan Hedqvist och Karin
Swan-ström med fin och säker konst, skild från
allt publikfrieri, en konst, som visade hur
oändligt mycket som kan vinnas med
oändligt små medel. Dödsscenen grep
starkt. Det är icke lätt att glömma den
stackars professorn, som satt där och
sakta gned sina händer, värnlös mot det
väldiga, som nalkades i höstens stund.
Ester Sahlin, som rörde sig i en annan
känslovärd än för henne vanlig, verkade
äkta. Likaså Taubes gamla militärläkare,
den nästan enda karlen i allt detta ryskt
slemaktiga, som så utmärkt för länge
sedan karakteriserades av Gontjarov i det
världsberyktade blötdjuret Oblomov.
Regien klickade ibland. Så borde t. ex.
Valentina Nicolaievna icke tillåtits att med
uteslutande sentimental betoning fråga,
om svartsjukan också är en kemisk process. Frågans
ordval visar ju på humor. Inga Tidblad borde icke
spelats fram i första planet. Det skadade henne själv.
Baletteleven är en underordnad figur i stycket. En del
repliker hördes inte ens ut i salongen på premiären. Kanske
var det ingen förlust, men ändå — — —.
Konserthusteatern hade bättre tur med »Johan
Ulfstjer-na». Tor Hedbergs mäktiga och djupt sinnrika drama,
som återuppstod med den 75-årige Emil Hillberg i
huvudrollen, gjorde som vanligt lycka. Det stycket har
alltid ett märkligt starkt grepp om svensk publik. I och
för sig är detta icke så sällsamt. Troligen är det våra
Finlandssympatier, som leva upp var gång vi se stycket.
Eugen Schaumans politiska förbrytelse, d. v. s. på van-
ligt språk hjältedåd, lyser hela tiden bakom stycket. Det
är det, som sprider sitt skimmer över denna diktarsaga,
över denna förvanskning av ett historiskt faktum. Man
kan naturligtvis bli »lynende gal», som jag hörde en
norrman säga, över att den unge hjälten berövats sin
gloria. En gång kanske den unges stordåd, den rätta
hjältens, skrives av någon finne. Jag är inte säker på
att det blir intressantare än Tor Hedbergs själfulla drama,
där den gamle diktaren Ulfstjerna omvandlas från en
egoistisk, egenkär och gruffig hustyrann till en
fosterlandets räddare, som känner vårstormen vakna i sitt
dammiga bröst.
Många av scenerna verkade kraftigare än förr, särskilt
germanens och judens sammandrabbning i tredje akten.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
