- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
206

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.............................innu..............IIIIII.....i.........Illllllllllll......I....................Illlll......Illll SCENEN IIIIIIIMIIIIIIIIII1IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIMIIII1IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

IRLÄNDSK REALISM OCH KLASSISK IDEALISM

Av ERNST DID RING

SUndeps Utenvidson

som ^fofnny Uloyle i ff un o o c f) p afå g e Cn
Almbtrg <fe Preinilx. foto.

I alla tider har man lyckligtvis grälat om »reglerna»
för ett drama. Irländarna strunta tydligen i reglerna. De
älska att framföra realistiskt irländska typer på scenen.

»Juno och Påfågeln» på Dramaten befäster intrycket
från föregående pjäser att irländarna äro slängda i att
supa, ljuga, skoja och bedraga varandra.
Konstnärstemperament och fantasibegåvning, påstod någon.

Säkert är att en andlig sluskighet råder åtminstone
bland patrasket i hyreskasernen i Dublin, där stycket
försiggår under det irländska upprorets tid.
Författarens människokännedom är både förvånande och
beundransvärd. Det låg något fränt och beskt över det hela,
frånsett kabareten i andra akten. Det osade sanning och
människolump över hövan.

Ivar Nilsson bar stycket. Hans påfågel var dråplig.
Självbelåten, skränig och arbetsrädd fyllde han scenen
utmärkt. Skada bara, att man inte fick se honom åter-

vända i slutakten, vars sista, realistiska scen någon
hjärt-nupen själ vid teatern måtte ha strukit. Jag hoppas, att
man först tillfrågat författaren härom.

Gabriel Alw gav den örontasslande slusken
förstklassigt. Fru Schildknecht höll måttet, särskilt i den svåra
slutscenen. Lena Cederström kan nog bli bra med tiden.
Hon har äkta tonfall. Men ut med språket! Talet är
minst halva tealerkonsten. Hos Anders Henriksson fanns
både lidelse och lidande så det skalv om ordet. Torsten
Winge underströk det spinkigt mesaktiga för mycket.
Guds död! Förförare bruka just inte vara buskablyga av
sig.

Till sist en vädjan till direktionen. Låt en kort notis
om författaren och hans litterära avsikter inflyta i
teaterns program! Publiken har inte så lätt som kritikerna
att få fatt i urkunder. Det fanns inte många av
publiken, som begrepo, att det citerades verser av Moore, den

QaSvieC 9Utv oc() G v av ^Nilsson

som ffoxer ocf ffacQ SBoyle i ffuno o c fj påfågeln
Almberg Preimtz, foto.

VARNYHETERNA I DAMVÄSKOR

23 Kungsgatan

ALLTID FÖRST 1

VÄSKAN

Kungsgatan 23

SPORRONG & CC.

PORTRÄTTMEDALJER

Skisser och kostnadsförslag fritt på begäran.

206

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free