Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii:iiii:iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN
iiii;;iiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiir
VID SÄSONGENS SLUT
Stt litet teatevbvev från SÆ60
Våren har kommit till Åbo. Äntligen. Luften är ljum, snön
är borta från gatorna, ån flyter grumlig och grå, slädarna ha
förvandlats till droskor och skinnkläderna till studentmössor
och vårhattar.
Min första teatersäsong i Finland nalkas sitt slut, och jag
andas glad och lättad. Visserligen dansa alla vinterns pjäser
och roller en brokig spökdans i hjärnan, men de äro bara
minnen nu, befriade från all den spänning och oro, som omgav
dem i tillblivelsens ögonblick.
Med ett litet överlägset småleende erinrar jag mig nu de
förtvivlade klädbekymmer, vilka söndersleto oss arma millionärskor
och societetsdamer i »Dulcie», »Storstädning», »Hennes sista
bedrift» och andra dylika pjäser. Eller grubblet över den första
»karaktärsmasken» — mamsell Höök i »Jenny Lind» — där
man mest liknade en halvrentvättad sotarmurre i kanonlockar
och krinolin. Och ansträngningen att tala rospiggska med h’n
och utan h’n i »Bröderna H’Ostermans ’uskors» och »’Alta Lena
och vindhögda Per». För att inte tala om att sjunga i kör och
dansa balett, skridskobaletter, tennisbaletter, kosackdanser,
klowndanser och dylika muntra danser, som förekomma i
»Cirkusprinsessan», »Mariza» eller »Balen på Hollandia». Och
den stora
allvarliga spänning och
spelglädje som låg
i luften de kvällar,
då t. ex. »Han
sonj får
örfilarna», »Henrik IV»,
»Skuggorna» eller
»Sankta Johanna»
stodo på
programmet. Och ännu hör
jag de vilda och
förtjusta
barnskriken från salongen,
då vargen i »Lilla
Rödluvan» klädde
på sig mormors
kläder!
Och så med ens
äro alla kvällarna
förbi, allt spring
och fläng i
trapporna, all väntan i
kulisserna och de
snabbt förflutna
timmarna därinne
i rampljuset. Inga
rolläxor mer att
plugga på i någon
undangömd vrå,
inga ivriga
diskussioner att deltaga
i kring kaffebordet
på
teaterrestauranten, inga
språngmarscher om
rnornarna över stadens
kullerstenar för att
hinna fram till sla-
Qiuffcm (H)eijden §et in8a av~
svensC primadonna fas Rolf sminkningsproce-
durer i den glada trötthetens tecken efter slutade föreställningar.
Vi ha spelat 23 pjäser under den gångna säsongen, farser,
komedier, tragedier, folklustspel, operetter och barnpjäser. För
nio månader sedan kom jag hit som blyg och nyutsläppt elev,
men när jag nu återvänder till fosterjorden efter att ha
medverkat i så gott som samtliga säsongens pjäser, är det inte att
undra på om jag känner mig mera fullflätad. Det har varit ett
teaterår rikt på lärdomar och upplevelser. Den största
upplevelsen var dock min fästman. Jag fick honom till motspelare
redan i den första pjäsen. Och nu lysa och skimra alla årets
brokiga teaterminnen, sammanhållna av en slät guldring. Måtte
envar från Sverige hitkommande ung elev få ett lika givande
teaterår, som jag själv haft i Finland, önskar av hjärtat
Dorrit Karlström.
381
9ti
appy
£/?e
iT^offvevyns siora komiska clou.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
