Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
llllllltllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllMINIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIllll SCENEN HIIMIIIMlIllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllillllllllilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllHnillllllllllllliUIIIII
ROLFS SOMMARFRÖJD PÅ
CIRKUS
Cirkus Schumann har dragit sina färde med clowner,
akrobater, dresserade hundar och ädla araber och i stället har
återigen revyens glada musa gjort sitt intåg i cirkuskupolen med
sitt glittrande följe, introducerad av vår segervane charmör
Rolf, som även hälsades välkommen åter av en långt i förväg
utsåld salong. Publiken kom med den fasta föresatsen att ha
roligt, den bänkade sig i förväntansfull stämning och fäste på
bröstet eller i knapphålet de små buketterna av vårens första
blomster, som direktör Rolf generöst placerat på varje stol
tillsammans med programmet och en elegant presentationsskrift
över sina attraktioner. Så spelades ouverturen upp av det ny
engagerade jazzkapellet, dirigerat av Dajos Béla, en orkester,
som fullt ut kan mäta sig
med det bästa vi hittills
hört i denna
hypermoderna genre, nämligen
Choco-late Kiddies svarta
jazzband. Härpå gick ridån upp
— fast alldeles för tidigt,
ty skurgummorna —
pardon skurugirls! — voro
fortfarande i full fart med
skrubbar och trasor. Man
måste emellertid erkänna,
att de fattade galoppen på
ett ovanligt intelligent sätt.
Denna upptakt hade ju sina
poänger men den verkade
inte riktigt uppfriskande
på feststämningen.
M:me Revy inträdde i
Anna-Lisa Wimmerstedts
gestalt och uppläste med
litet för spröd stämma en
prolog, de övriga
medverkande presenterade sig
själva i en kuplett och så
dansade de i en lyxrevy
oundgängliga tiller-girls in. Det
vill säga, de hade ett
annat namn, men tiller-girls
kan lämpligen tjäna som
en kollektivbenämning för
dessa unga damer, som alla
svänga sina mer och
mindre vackra ben i mer och
mindre vackra rörelser
med mer och mindre
precision. Så kom en av
revyns »clous», den vackra
dansösen Glenn Ellyn, som
på ett synnerligen
skickligt sätt utförde en rad
akrobatisk-gymnastiska
rörelser till musik. Hon
gjorde dock icke så stor lycka
som den lille Björn med
sina trohjärtat svensk-blå
ögon och blonda pagehår,
som i lack och frack etc.
9iatie Roffsen och 1 säUskaP med en lång
herre på styltor dansade
charleston med en rytmisk
säkerhet och en elegans,
som många herrar i
balsalen kunna avundas honom.
Lilla Björn var
förtjusande — men goda föräldrar,
tag hem honom igen
medan han ännu är det!
Så småningom gjorde
charmören själv entré och
sjöng med sin
oöverträffade kuplettkonst några nya
visor, Bullan Weijdcn
hade en rolig kuplett, som
hon tolkade med vacker
röst och säker textning,
man fick återse Kalic
Rolf-sen, som med sina lustiga
maner alltid kan roa sin
publik, samt den unge
norrmannen Conrad Arnesen.
Den senares vackra
stämma syntes dock ha förlorat
något av sin kultur,
säkerligen beroende på ett
alltför långvarigt och kanske
inte riktigt
försiktigt
nötande i
revyens tjänst.
Efter en liten
vacker
roco-coidyll med
några av
operabalettens
små elever
dansande
menuett kom så
revyens first attraetion, den komiske dansören Harry Reso.
Denne herre förflyttade sin ledlösa lekamen över tiljorna på de
mest vidunderliga och humoristiska maner, medan hans
fåraktiga fysionomi uttryckte en spjuveraktig nonchalans, som
revner orkaner av skratt och applåder.
I andra akten, som verkade något svagare, återkommo de
flesta utom charlestonprinsarna och Harry Reso, vilket vai
synd — han hade behövts att pigga upp publiken till finalen.
I denna akt förekom bland annat en mycket vacker
Yenezia-tablå, som knappast fick den uppmärksamhet den förtjänade.
Men snälla små dancing-girls, uppträd inte i svarta,
lågklac-kade slejfskor och utan strumpor till en venetiansk rococodräkt!
Eric Gustafson hade i denna akt en rolig parodisk spansk
serenad liksom Ernst Rolf själv hade ett par lyckade kupletter och
Katie Rolfsen en förfärlig visa, som passade hennes
föredrag-ningskonst precis. De i revyen förekommande sketcherna voro
avgjort de minst lyckade och ha med all säkerhet försvunnit
vid det här laget. Och för övrigt har Rolf enligt förljudande
säcken full av nya och märkliga attraktioner, som han då och
då under sommarens lopp ämnar stimulera intresset och pigga
upp anrättningen med. Wait and see!
Q) en 5 -årige cfyartesioncfjarmören oBjör
Lill.
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
