Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i!ii!!iiiiiiiii;iiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiMi S C E N E N iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
TIO ÅR VID NATIONALSCENEN
Sven Bergvall har nu verkat ett decennium vid Dramatiska teatern
Sven Qiergvad
Att det arbetats och arbetas hårt vid Svenska teatern
i Helsingfors är en gammal sanning. Sven Bergvall vid
Dramatiska teatern är en av dem, som kan vittna i det
fallet. Efter att tjuguårig ha börjat sin teaterbana 1901
turnerade han med olika sällskap till 1910, då han kom
till Helsingfors’ Svenska teater, där han stannade i sex
år. Under de åren hann han med omkring 250 roller,
bland dem många stora och bärande uppgifter. Sedan
kom han över till Sverige och var hos Ranft i två år,
dels vid Stora teatern, dels på turné.
Till Dramaten kom han 1917 och kan alltså i år fira
tioårsjubileum. Han har varit flitigt anlitad vid
nationalscenen, det är inte många program i vilka han inte
varit med. Ett par gånger har han drabbats av det
dystraste öde en skådespelare kan möta, nämligen att
nödgas upptaga paradroller, som stora stjärnor nyligen
trycket att man sett ett par människor som förstå
varandra. Att de tillika förstå att förvalta sina pund på ett
lukrativt sätt är ett extra plus.
Paris i juni. Bror Centerwall.
lämnat. Ena gången var i »Sällskap där man har
tråkigt», där han fick göra Gustaf Fredrikssons
resonnörs-uppgift. Att veta att det gäller att taga upp tävlan med
en stor föregångare är inte stimulerande, speciellt inte
när man anser att uppgiften ligger ens eget kynne
fjärran. Samma var fallet när han måste göra Onkel Teodor
i »Dunungen»; den uppgiften hade Hedqvist givit så
fasta konturer och så glansfull gestaltning, att det
knappast fanns möjligheter att skapa ens något liknande, än
mindre överträffa det.
Men med undantag för dessa två, man kan nästan
säga motgångar, har skådespelaren arbetat framgångsrikt
och har under det decennium han tillhört nationalscenen
tillkämpat sig en plats i publikens medvetande.
Sven Bergvall har många goda förutsättningar: en
präktig apparition, en välskolad och välljudande stämma
samt en utomordentlig rutin. Om han likafullt inte alltid
lyckats få det rätta greppet kring publiken, beror detta
nog i viss mån på att hans naturell egentligen inte alls
är smidig. Han har inte lätt att lyckas annat än vid de
tillfällen, då han känner sig ha fått en roll, som
verkligen passar honom. Många sådana tillfällen har han
haft och då har han också gjort verklig lycka. En av
hans allra bästa roller under hela tiden på Dramaten
är enligt min mening den äkta mannen i »Jokern». Det
var en verkligt festlig rollskapelse, minutiöst utarbetad,
fylld av lustiga smådrag och iakttagelser och ändå fast
sammanhållen, en godmodig, godhjärtad typ, rättfram
men ganska dum. En sak måste man alltid komma ihåg
och det är, att den som skall kunna lyckas spela dum
på scenen måste vara intelligent! En dum som spelar
dum — det blir ingenting. I det fallet går det inte att
spela på naturell. Här förmådde skådespelaren på ett
förträffligt sätt hålla fram gestalten för publiken och
lyckades liksom peka på rollfiguren och säga: »Är han inte
dum, mina damer och herrar? Men mitt herrskap, han
är sympatisk också, det är en hedersknyffel!» Allt det
där kände man spontant. Jag har sett honom i rollen
ett par gånger vid olika repriser och enligt min mening
var det en verklig fullträff.
Den senaste säsongen har skänkt hr Bergvall tillfälle
till ett par roller, som legat väl till för hans
temperament. Den ena var i »Societet», där han spelade en
gammal whiskytratt, hjältinnans älskare och beskyddare. Det
var en avlägsen släkting till figuren i »Jokern», men dock
högst olika och den gavs med både must och humor.
Must i allra högsta grad präglade också hans
eldarförman i prins Wilhelms »Ombord». Det var den bästa
rollprestationen i stycket, tolkad med verklig brutal kraft
och fart.
Det finns ännu många figurer man skulle kunna
plocka fram ur Bergvalls rika galleri. Möjligen kan man
anteckna Lechatelier i »Bröllopsmarschen», en av hans
ARKITEKT ISIDOR HÖRLIN
Tel. 124 74 NORRLANDSGATAN 3, STOCKHOLM Norr 22452 I
Specialitet: Ombyggnader, restaureringar, inredningar av Slott, Herresäten, Hus och Våningar f
Utställning av Förnäma möbler Norrlandsgatan 3 Stockholm
Ritnincjar och kostnodsfärslo^ Egna verkstäder
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
