Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<iii!iiiiiiiiii;iiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN Miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
DEN VANDRANDE MUSIKAFFÄREN
SÆptfyup 3ioSins
I sitt septemberprogram presenterar Rolf en attraktion, som
Lan räkna på mer än vanligt intresse. Det är Arthur Robins,
känd över hela välden för sina humoristiska musikaliska
imitationer. En kväll teg sig Scenens medarbetare för att söka upp
mr Robins med anhållan om en intervju.
— Won’t you please come in my dessingroom, säger han
vänligt och visar oss vägen bakom det mörka skynke, som
markerar »scenen» eller »sceningången». Vi kemma därpå in i mr
Robins’ klädloge, vilken föreföll vara placerad rakt under scenen.
— Hur kom ni på idén att imitera instrument? fråga vi med
tanke på de enastående prestationer av denna art som
förskaffat mr Robins världsrykte.
— Jag var en gång mycket sjuk, säger mr Robins. Emellertid
tillfrisknade jag och i glädjen häröver tog jag mig före att
imitera ett automobilhorn så fort jag stack näsan utanför dörren
efter konvalescensen. Därmed kom jag plötslig underfund med
min imitationsförmåga. Sedan började jag imitera alla tänkbara
läten. I skolan imiterade jag hornsignalerna, som tillkännagåvo
lektionens slut. En kvart före lunchen lurade jag så en gång
lärarinnan att sluta lektionen. Döm om hennes förvåning när
hon en stund senare fick höra hornsignalen igen och kom
underfund med bedrägeriet! säger mr Robins i det hans ansikte
skiner upp vid tanken på skämtet.
— När kom ni till teatern? fråga vi därpå, angelägna att få
veta litet om mr Robins karriär.
— Strax därefter, säger mr Robins. — Jag började i min
hemstad, Wien, men blev snart upptäckt av en amerikansk
impresario, som förde mig till Amerika. Jag kom till the Keith
Albecs’ och stannade där i fyra år första gången. Sedan har jag
varit hos dem otaliga gånger och dessutom spelat i Schuberts
Wintergarden i en musical comedy, »Katinka».
— Och ert nummer bestod hela tiden av imitationer på
musikinstrument? fråga vi.
— Ja, ända till dess jag efter den första Amerika-sejouren
reste hem och senare kom att uppträda på Scala i Berlin —
då ändrade jag mitt program.
— Till det nuvarande?
— Ja, så gott som, svarar Robins och fortsätter: Jag kom
snart underfund med att komedien betalade sig bäst.
— Och sålunda blev ni illusionist jämte instrumentimitatör?
— Ja, eller förvandlingskonstnär och uppfinnare, vad ni nu
vill kalla det, säegr Arthur Robins och reser sig upp från den
obekväma plats på kanten av en koffert, som han intagit.
— Och med detta nya nummer for ni sedan tillbaka till
Amerika?
— Det stämmer, men först efter några månaders uppträdande
litet varstans i Europa, London, Paris och Berlin och flera
andra städer.
— Berätta något om edra nummer!
— Omöjligt! utbrister han och tillägger: Det vill jag inte, ty
jag önskar att publiken skall sväva i ovisshet om vad jag
företager mig på scenen. Att prata om trollerierna skulle ta bort
effekten ser ni!
Och däri kan mr Robins också ha rätt.
Le Petit.
Ilöstjens verkliga succés:
Florida the moon and you
De nyaste dansschlagerna:
RIO RITA <» LILY » KATTEN
POLYPHON
Det förnämsta märket
560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
