Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«miiiiiiiiiiiiiiiiHiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitniiiii«
Utantill.
Vid den avdelning av Rydingska sällskapet, där jag prövade
mina kraiter, fanns också en annan mycket ståtlig aktör, som
Hand kamraterna gick under benämningen »Jättegossen Ettan»,
för att på lämpligt sätt skilja sig från undertecknad som fick
nöja sig med att vara »Jättegossen Tvåan».
»Ettan» var en glad livlig natur, så länge han hade pengar,
så att han kunde besöka de näringsställen, som lurade på vår
väg och när han slapp resa tidigt om rnornarna. Han var en
fullständig mästare i konsten att klämma ut förskott på en
redan från begynnelsen ganska intecknad lön.
Fru Ryding, som själv förde spiran vid denna avdelning,
hade föresatt sig att »Ettan» inte skulle få ut ett öre mer än
»det dagtraktamene, som delades ut för att täcka nödvändiga
utgifter för rum och mat, men han var outtröttlig i att hitta
på nya utvägar att mjuka upp hennes hjärta. Att låna en
tolvskilling av en kamrat, inköpa en violbukett, och sedan gå på
•en liten uppvaktning var ett mycket omtyckt sätt för att skaffa
sig en extra femma. Fru Ryding genomskådade honom alltid,
men det slutade ändå med att hon skrattande stack till honom
den eftertraktade hackan.
Men nu närmade sig julen, så nu blev det stränga order om
att utbetalningar utöver det fastställda inte kunde ifrågakomma.
»Ettan» ökade buketternas antal, funderade ut nya genialiska
planer, men allt var förgäves — han fick avstå från sitt glas
punsch och liknande små njutningar med påföljd att »Ettans»
humör sjönk under nollpunkten.
Särskilt svår var han då vi under en sejour i Malmö hade
tidiga morgonrepetitioner. Han fräste ilsket åt allt och alla.
Sur och oartig kom han till repetitionerna, så att fru Ryding
en vacker dag såg sig föranlåten att läxa upp honom grundligt.
Han blev tillsagd att nästa modgon komma glad och trevlig som
de andra herrarna — varom inte skulle han få resa hem. Hon
Jiotade med att nästa morgon mycket grundligt kontrollera om
-han mötte upp i det humör som ansågs lämpligt.
Morgonen därpå, när alla stå samlade utom »Ettan», hör vi
plötsligt att någon nere vid pianot spelar upp den glada sång,
varmed Anders gör sin entré i Värmlänningarna, och med
lustiga skutt hoppar »Ettan» in på scenen sjungande: »Hej
hopp-sansa lustig och gla munter och hurtig ständigt är ja — —»,
iklädd det ystraste leende som någonsin har kunnat klistras i
»ett anlete. Han avslutade det hela med en piruett för fru
Ryding, åtföljd av en fråga om hon var nöjd med honom så.
Och jag får säga att det inte bara var direktrisen som var
nöjd utan även’ vi kamrater, för det hela slutade med att vi
slapp repetitionen, och det blev allmän frukost på Stadt
Hamburg.
Vid denna turné fanns samtidigt en aktör K. som gärna tog
sig en liten bägare när tillfälle gavs, vilket hade till följd att
han hade lite svårt att lära sig sina roller.
Vi skulle det året resa med ett lustspel där han och jag
spelade huvudrollerna, och där särskilt K. hade en ovanligt
lång läxa. Fru Ryding satte upp stycket men skulle ej
medfölja turnén, varför hon var synnerligen angelägen om, att K.
skulle kunna sin roll, innan vi startade.
Det var ett ställe i första akten, som var kitsligt för den gode
K. Han skulle skälla ut mig efter alla konstens regler och
skulle då rabbla upp en lång tanterara, som verkligen inte var
så lätt att plugga in ens i det klaraste huvud och som
följaktligen beredde vännen K. oerhörda mödor. Trots ihärdiga
försök kunde han omöjligt lära sig detta utantill, utan till och
med på generalrepetitionen måste han läsa det innantill.
Fru Ryding vred sina händer i förtvivlan, men det var inte
annat att göra än att låta oss resa till Örebro, där vi skulle
ha premiär. K. fick sig en extra överhalning med stränga
order att lära sig denna replik utantill så vida han inte för all
framtid ville bli betraktad som oefterrättlig.
På premiären gick allt alldeles utmärkt, utom just den scen
där K. skulle ge mig huden full. Han höll aldrig på att komma
till slutet, för rätt som det var gjorde han en liten
försoningsscen och kom bort och omfamnade mig, för att jag skulle
kunna viska en och annan replik i örat på honom. Mitt i den
vildaste vrede blev han plötsligt mild och undrade, om jag
inte i själ och hjärta var en god människa — för att i nästa
ögonblick, när han fått en liten ledtråd av mig slänga de
grövsta otidigheter i ansiktet på mig.
Efter många om och men lyckades han dock lära sig sin
läxa under den månad vi reste med pjäsen. Mot slutet av
denna turné skulle vi ge pjäsen i Malmö på en matiné, och fru
Ryding som låg i en närliggande stad med sitt sällskap reste
in för att se till oss och njuta av våra konster. Fru Ryding
som satt på första bänken höll emellertid på att få ett litet
slag, när K. efter att ha rabblat upp sin långa replik till mig
alldeles felfritt stegade ned till rampen, bockade sig för fru
Ryding och sade:
Utantill!
Valdemar Dalquist
OSLO. — Nationalteatret öppnade säsongen med Björnstjerne
Björnsons En fallit, som blev en mycket god framgång för
den norska nationalscenen. Stycket i sig själv kan dock
numera på grund av den ganska väsentliga förändring, som den
allmänna uppfattningen angående konkurser och
affärskatastro-fer sedan Björnsons tid undergått, icke gripa publiken lika
starkt som förr. Man har blivit alltför van vid dylika
transaktioner i det dagliga livet. Teaterns skådespelare med herrar
Fahlström, Wiberg och Christensen i spetsen vunno en klar
seger och hyllades livligt av den fullsatta salongen.
g> d^Mdte sealbisam och persiankappor
/ v; Fl YTTÅR „nilo, Conhomko.-
Kungsgatan 5
Vi FLYTTAR under September
till NORRA KUNGSGATAN
561
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
