Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1IIIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIMIIIIMIIIII S C E N E N llllllllllllllllllllllllllltllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll
övertygande. Malmöborna (direktör Winge inberäknad) är att
gratulera åt nyförvärvet, då de icke förut varit precis
bortskämda i vokalt hänseende.
Hilding Rohlin som baron Christow var en ståtlig officerstyp,
manlig och lagom lidelsefull. Ett visst svårmod i blicken
plus en tarvlig paraduniform kanske gjorde sitt till, att han
föreföll lite bortkommen i andra aktens glimmer och glam.
Annars var han sjmpatisk i dialogerna och bäst då han lät
bli att sjunga. I ett gnistrande humör befann sig paret fru
Björkqvist—Jahr. Båda förstå konsten att fånga publiken även
om de äro svaga för effektsökeri. Jahr gör en idiotisk, litet
degenererad och dråplig typ av prins Carl Maria, samtidigt
som hans lilla moitié med kvinnans välkända list får kungen
under sitt inflytande, varmed hon räddar den furstliga äran
och de älskandes lycka. Förut uppmärksammad
monarkfram-ställare lyckades Harald Svensson här tangera det vi bruka kalla
verklig skådespelarkonst. Hans roll som den av
ceremonie-let styvnade kungen får helt säkert också betecknas såsom
hans bästa hittills.
Regissören, direktör Winge, var som vanligt måttligt
överseende. Fast inte får man låta de två komiska
diplomat-figurerna Lycke och Edurard Persson få f ö r fria händer. Må
Sdw. ^Persson, <Magn^iCd Qijörfiqvist ocf) 3ldo(f
tyafir i 9L C e x an dr a Foto Cederberg, Malmö.
Chefsskiftet vid norska Nationalteatret
Sinar S/cavfan
Så här ser den man ut, som en till synes mycket enig opinion
inom den norska huvudstadens teater- och presskretsar utsett
att leda Nationalteatrets öden och äventyr för den närmaste
framtiden. Einar Skavlan är hans namn och hans borgerliga
yrke har hittills varit tidningsredaktörens. Han är chef för den
norska tidningen Dagbladet, en liten pigg publikation av litterär
bculevardtyp, där han bland annat skrivit mycket
uppmärksammade teaterrecensioner. I Tidens Tegn har Sigurd Bödtger
publicerat en mycket intressant och uppseendeväckande exposé
över situationen vid Nationalteatret inför Björn Björnsons
avgång. De missförhållanden vid teatern, som Björnson icke
ansett sig mäktig att rå på och för vilka han nu avgår, förklarar
Bödtger vara, att en krets av teaterns förnämsta skådespelare
under årens lopp vänt sig vid att betrakta teatern som sin
privategendom. Denna krets har gjort allt för att kringskära
chefens makt, och följden av detta har blivit, att Nationalteatret
varit i färd med att skifta regeringsform, det upplysta enväldet
har kommit att avlösas av den oupplysta oligarkien. Skavlan
är enligt Bödtgers mening mannen att åter samla makten i en,
och i den rätta handen. Han bör bli chefen med den odelade
makten och det fulla ansvaret. En lika förmånlig
rekommendation får Skavlan av Gunnar Heiberg i Aftenposten.
vara att deras hokus-pokus utanför rollen livligt senterades av
publiken, men den oro de därvid framkallade störde märkbart
de medagerande. En del repliker hördes icke ens ut i salongen.
Dekorationerna av Martin Ahlbom bidrogo väsentligt till
styckets framgång.
Max-Eric.
Höstnyheterna i Damväskor
ALLTID FÖRST
23 Kungsgatan VASKAN Kungsgatan 23
SPORRONG & CO.
PO RTRÄTT M E D AL J E R
Skisser och kostnadsförslag fritt på begäran.
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
