Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiiiiiiriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iMiiiiiiiiiimiiiiiiiimiiiiiiiiMiiiiiHniMiimiimiMiMiiMiiiiiiMiimiiiHiiiiiiMiiiiimiiiiimiiiiiiiiiimiiii»
OSCAR WINGE
JUBILERAR SOM
TROLLKARL
kanhända några år senare. Teatern hette
Olympia i Stockholm, teaterdirektören var Hjalmar
Selander och kapellmästare-översättare Nalle
Halidén. Operettens kompositör var irländare,
Victor Herbert, och för den som var inne i
facket var det inte svårt att konstatera att
orkestreringen var gjord av en synnerligen skicklig
musiker. Victor Herbert var nämligen själv en
berömd cellist. Trollkarlen spelades av Anton
Gambetta Salmson, och den egyptiske faraonen
Ptolomeus den trettonde av Ebbesen — pappa
till Dagmar. I den unge musiklärarens roll
sjöng en tjusig coloured gentleman vid namn
Jackson Norris, som lade de unga
stockholms-damernas hjärtan för sina fötter tack vare en
tenor av smältande välljud. Som den sköna
och stolta kungadottern Cleopatra lyste en
stjärna, vars korta men strålande bana aldrig
skall glömmas av dem som såg henne:
Gabri-elle Bidencap. Bara namnet lät som en
festfanfar, och själv var hon blond, vacker,
intelligent, temperamentsfull och välsjungande. Det
var som sagt i århundradets början, och
aftonen var ett evenemang och en jättesuccés.
Oscar Winge hade valt »Trollkarlen vid
Nilen» för att celebrera sitt teaterjubileum.
Parketten är fylld till sista plats av en
feststämd publik, loger och rad likaledes, och från
andra sidan rampen strömma vågor, laddade
av elektricitet och spänning. Kapellmästare
Erbe knackar i pulpeten, lyfter taktpinnen,
orkestern intonerar och stråkarna vibrera i den
vackra välkända melodien:
»Allt mig syns som i en dröm
smekande och mild,
som en saga ljuv och öm,
som en töckenbild — —»
Oscar RJOinge ocf) OAagnfyild Qijorkquist
i c15vo[l(tavCen vid ^NiCen på OVippodromteaiern
Foto H. Cederberg, Malmö.
Det var inte i går som Trollkarlen vid Nilen
hade sin urpremiär i Sverige. Det var vid sekelskiftet,
Orkestern stegras till ett våldsamt
fortissi-mo och mina drömmar drunkna i slagverkets
oljud. Ouverturen är slut och framför ridån
träder redaktör Alfred Fjelner och uppläser
en av honom själv författad prolog. Man
överraskar sig med att tycka att den skånska dialekten
nästan låter vacker så som den här kommer en till mö-
ker kanske att ytterligare nämna de två huvudrollerna
i »Mariza» och »Orloff». De gå i en annan genre,
visserligen. Men de båda prestationerna visa också, att det
inte bara är den uppsluppna glädjen och det henrivende
gemytet, som är hennes område. Hon kan göra
prima-donneroller också, bara hon får. Men då tar hon gärna
ett steg utanför operettens fält och spelar
karaktärskomedi. Må det vara tillåtet när man bemästrar konsten.
Greta Söderberg hör till de avgjorda favoriterna i
teaterstaden vid Göta älv. Det är inte underligt. Hon är
omedelbar och har det strålande humör, som
göteborgarna mest av allt uppskatta, därför att de av sig själva ha
så svårt att komma igång. Samtidigt har hon den kultur
och den hjärtlighet, som värmer och lyser omkring sig.
Att få publiken att lystra är inte svårt under sådana
förutsättningar.
I själva verket gå också de goda göteborgarna och
fundera på en sak: hur länge skall vi få behålla henne?
Bara inte huvudstaden, som systematiskt brukar lägga
sig till med stjärnorna på det göteborgska
teaterfirmamentet, en vacker dag försäkrar sig om hennes person!
Men ett så delikat spörsmål kanske man helst skall tala
tyst om. Låt oss inte inleda någon i frestelse.
El Fandango.
754
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
