Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiilMiiiiiiiiiimnmiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiliiiiliiliiillllllllliiiiiiiiilliliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiil S C E N E N .......................................................i.......i...................................................................................
tes. En trygg humor, en älskvärd skalkaktighet och en
fin esprit förenas här till en formfulländad hyllning för
Thalia och för aftonens jubilar.
Ridån går upp, spelet kan börja.
För att följa rangskalan börja vi då med kungligheten.
Det var föga majestät över Edvard Perssons egyptiske
kung, Ptolomeus den 13:de, men så mycket mera sävlig
skånsk komik. Det var ingen gubbstrutt å la Menelaus,
och av toffelhjälten fanns inte mycket. Men rollen
spelades med en sådan säkerhet och övertygelse, att man
nästan tvingades att inbilla sig att kungahusen redan pä
den tiden utvalt skånska språket till modersmål. Det gör
nästan detsamma vad denne populäre skådespelare säger
eller företager sig: han har sin publik som i en
liten ask.
Som hans kavata drottning gjorde fru Julian Kindahl
ånyo en av sina utmärkta — det skulle vara oartigt att
säga gumm-typer. Hennes egyptiska profil, roliga spel
och en väl behandlad liten röst poängterade än en gång,
vilken utmärkt »komische Alte» hon är.
Deras sköna, naiva och kysslystna fröken dotter,
Cleo-patra, gjorde sin charmanta entré utan minsta gnista av
rampfeber. Fru Mary Hjelte i praktfulla toaletter, ståtlig
och eftersträvansvärd, strödde frikostigt omkring sig
toner, lika vackra och glänsande som hennes klädsamma
silverperuk.
Synd bara att hennes unge beundrare ej kunde följa
henne på tonernas vingar. Man satt och undrade så smått
hur det egyptiska kungaparet kunnat välja en sådan
musiklärare till sin dotter. Visserligen växer det inte tenorer på
trän, men det var synd om de vackra duetterna, och den
äktaste lilla pärlan i operetten, den lilla serenaden-valsen
»När små stjärnor tindra» gick man miste om — den var
struken.
Gösta Lycke som Cheops, stats-, hov- och
väderleks-profet, roade med en originell mask och bra
föredrags-konst. Han hör till dem som aldrig missa, vad han än
gör. Rutinerad och påhitlig, varierar han sina gubbar
med fantasi och intelligens.
Den söta Magnhild Björkquist, som jag senast såg
härnere i »Adjö, Mimi», överraskade med att spela pojke på
ett lika lustigt och deciderat sätt som hon då gjorde sin
lilla pariserdam. Söt, graciös och skojfrisk, och hennes
lilla nätta röst klingade vackert i kyssduetten.
Och så kommer vi till pudelns kärna: Oscar Winge i
den store trollkarlens, Kibatschis skepnad. Och en
trollkarl av stora mått är han, det kan först som sist
erkännas. Det var fest och glans över hans bredaxlade,
bluffande taskspelare. Vad gjorde det att rösten inte räckte
till? Han föredrog sina kupletter överlägset, och han
firade triumfer som skådespelare och regissör. Hans lite
torra humor siktar långsamt, men säkert, och den träffar
alltid prick.
Utstyrseln flott. Dekorationer och scenbilder i vissa fall
praktfulla. Operetten gick med en fart och stil som var
halvt lyxrevy, halvt studentspex. Belysning och trics
moderna. Första aktens slutscen, när Nilen stiger, blev en
PÄLSVÅROR
j Gedigna kvalitéer j Giörsnär <5. 6. Eindmard
j.Bimga Prteer.! Wpptandsgatan 11 SlocQtJoCm
STRINDBERGSSPELEN
SÆugust tfateb. oefj Otaftin QJengman i ^Fadern
verklig sensation. Vattnet formligen forsade in över
scengolvet, och skådespelarna tackade för applåderna
vadande i vatten till anklarna.
Aftonens hyllningar formade sig till ovationer. Ridån
gick upp tio gånger, tjugo gånger, trettio gånger.
Blommor vandrade över rampen i oöverskådliga massor.
Personalen överräckte en lagerkrans och ett silverskrin till
festföremålet, och direktör Arvid Englind höll från
scenen ett tal och bad jubilaren i väntan på Nordstjärnan
mottaga »vasen» så länge, överräckande en mörkröd
rosenbukett i en charmant kristallvas. Ernst Bolf lät
representera sig av en pappskulptur i kroppsstorlek
föreställande honom själv i vita benkläder, röd kavaj och
stråhatten på nacken, med ett vinnande leende bärande på
en jättestor förgylld lagerkrans. Och så blommor,
blommor, blommor, touche i orkestern och återigen blommor.
Kapellmästare Erbe kan ta en god del av berömmet på
sin lott. Körer och orkester klingade utmärkt.
Till sist skulle jag vilja överräcka en blomma åt
översättaren. När dialog och sångtext efter trettio år ej
verkar gammal och förlegad, utan tvärtom fullt modern,
kvick och rolig, så kan man endast förmoda att bemälde
översättare för trettio år sedan var långt före sin tid.
När jag gick vid halv tolvtiden stod halva publiken
kvar, och scenen liknade Hötorget i blomsterprakt.
Malmö 20 November 1927. Mr. Felden
Damturk i Sturebadet Dambastu i Sturebadet
I varje tisdag och fredag 2:50. alla dagar 1:50, 3 damer i
5 bad 10 kr. sällskap 3 kr.
Många kvartslampor, 1 kr. i samband med bad
Yppersta skönhets- och föryngringsmedel
755
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
