Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERAFTNAR I SKÅNES HUVUDSTAD
Brev från Scenens Hal mökorrespondent
Den 20 mars är det 100 år sedan Henrik Ibsen föddes, och
litet varstädes rustar man sig till ett värdigt firande av
jubileet. Skådebanan bringar också en hyllningsgärd genom att
under sin nu pågående turné framföra ett Ibsenverk, Hedda
G a b 1 e r. Detta drama kan väl knappast räknas bland Ibsens
starkåste, men den Ibsenska anden och stämningen svävar dock
över detsamma. Och den förtjänsten har detta drama
framför några andra av samme författare, att det under de gångna
åren ej förlorat i aktualitet. Det är ett psykologiskt aktstycke,
och Hedda Gabler har gjorts till föremål för analysen. Att
kalla Hedda Gabler »kvinna» vore väl nästan ett brott mot det
feminina släktet. Snarare bör man kalla henne en »demon».
Ty Ibsen har då sannerligen ej förlänat henne mycken
kvinnlighet, ingen vänlighet, ingen mildhet. Hon har ej några av
kvinnans vackra drag men kvinnans alla värsta fel i
mångdubblad skala. Hon verkar också onaturlig och overklig, då
hon i sin elakhet och intrighunger blir rov för ett djävulskt
människohat och ej ryggar tillbaka för att helt grusa andras
lycka och ej ens lämnar mord som oförsökt medel. Men Ibsen
har också fört in ett försonande drag, en förmildrande
omständighet, i det han framhåller, att upphovet till Hedda
Gab-lers ondska är hennes glädjefattiga och intresselösa liv vid
sidan av en make, som ej har de ringaste förutsättningar för
att förstå henne, att tänka och känna som hon.
Märta Halldén förmådde endast delvis skänka titelrollen den
rätta Ibsenska känslan och stämningen, och det är för övrigt
mycket svårt att få ett fast grepp om den rollen. Framför allt
i första akten var hon ganska dålig med ett intresselöst spel
och irriterande handrörelser. I fortsättningen var hon
betydligt bättre. Sista akten var hennes bästa. Här ryckte hon upp
tempot något och tycktes känna sig mera inspirerad i den
svarta och dystra men väl valda klädningen, och då hon
slutligen med en revolverkula ändade sitt liv »i skönhet», kände
man sig nästan befriad och möjligen något förvånad över att
hon ej ställde till ytterligare någon olycka — utan skönhet.
in i den värkande härden, medan samtidigt de pojkaktigt
muntra ögonen glittra och munnen ler: det måtte väl
bara inte göra ont?
Finns det inte ett stycke kol till hands, så har man
väl alltid en flaska bläck i huset. Jon-And doppar
pekfingret och låter det lugnt vandra vidare till papperet.
Med den tekniken har jag en gång i Köpenhamn sett
honom göra ett porträtt av Frank Heller — ett porträtt,
som bara bestod av trenne cirklar, men som sade mera
om originalet än hundratals såväl amatörmässiga som
professionella kameraupptagningar.
Hur många sådana croquiser han under årens lopp
med en gränslös frikostighet har strött omkring sig, det
trotsar jag den styvaste matematiker att kunna räkna
ut. Han har gjort det därför att det fallit sig helt
naturligt för honom — inte en sekund har han reflekterat
över att det varit värdepapper, han i denna formen
rundhänt delat ut. Just generositeten, den omedelbara
givmildheten är det mest tjusiga särdraget i Jon-Ands
karaktär. Han är så långt ifrån en av dessa trånga
själar, som ängsligt stoppa på sig varje ord, vart streck
de lämnat efter sig, att han tvärtom bokstavligen skulle
stå beredd att slita skjortan från kroppen för att bistå
en behövande kamrat.
Hans mångsidiga kunnighet inom rent praktiska
områden är fenomenal. Det är något av trollkarl, av
tusen-konstnär över detta rastlöst arbetande ingenium, för
vilket intet mänskligt får vara främmande.
Han kan med ett skenbart enkelt knep klara den
benigaste, till synes mest svårlösta scentekniska ekvation,
och han kan steka kroppkakor eller tillreda en omelett,
som kommer mungiporna att fuktas på en senfödd
ättling av Brillat-Savarin.
Men först och sist kan han vara människa — den
kanske allra svåraste konsten av alla konstiga konster
här i världen.
SÆGtie6otaget
<~V. J3öfgren (So.
Siden-, tf/Cfe- ocf) 93omuffstyger>
^Fredsgaian 3 — SiockfyoCm
BALBLOMMOR
Största urval
Lägsta priser
EMELIE ÅQUIST & C:o
Birger Jarls gatan 6, Hornsgatan 29 D, Götgatan 40.
ARTISTRABATT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
