Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THALIA LEVER HÖGT I MALMÖ
Skådebanan presenterar en ny Ha/teson. — Även Skåne skrattar åt
"Gröna hissen". — Stor och lyckad operett-urpremiär på "Hipp"
Brev fr&n Scenens Malmöhorrespondent
Skådebanan har för sin jubileumsturné lyckats ställa upp en
synnerligen god repertoar, och man måste lyckönska till valet
av åtminstone två av programmen: Hedda Gabler, som
förut recenserats härifrån, och Shaws Hjältar. Skådebanan
andra akterna. Millan Bolander var också tämligen bra som
Raina, även om hon i början hade svårt att låta känslorna och
replikerna hålla jämn takt. Einar Fröberg var trevlig i sin
fryntlighet som major Petkoff, och i hemmet lät han sig villigt
iAciotf ’pfafiv som dSicofo i ^Mavietta på Äfippodpomen
lyckades också mycket bra med sin tolkning av pjäsen. Kapten
Bluntschli, Shaws »hjälte», som i patronhölstret hade
choklad-praliner i stället för patroner, gestaltades av Ragnar Widesledt,
och han gav lika bra uttryck åt skotträdslan i första aktens
skräckstämning som åt den stoiska oberördheten i de båda
kommenderas av sin fru — Eva Sachtleben. Major Saranoffs
uniform uppbars med heder av Martin Erikson, och Birgit
Che-non visade sig som Louka ha ett farligt vapen i de blixtrande
ögonen och knycken på nacken.
Skådebanan har också tagit upp En konflikt och
Karin Swanström spelade den franskfödda modern
med traditionell brytning och ypperligt minspel, med
verv, skälmskhet, finurlighet och många fina nyanser,
som på nytt visade hennes mångfacetterade talang. Det
förefaller verkligen, som om hennes konstnärskap först
nu nått zenith. För de få roande inslagen har man för
övrigt att tacka Edvin Adolphson, som enligt min mening
gjorde en alldeles perfekt norskamerikansk halvherre.
Frisk och omedelbar verkade också Magda Holm, vars
Berthe förde tanken till de jenter, som Björnson ska-
pade under sin glanstid. Men Hugo Björne hade
återfallit i sin mest pressade och forcerade diktion. Det var
minsann inte heller lätt att föreställa sig denne Stener
som son varken till herr eller fru Dag.
Fru Brunius regi hade åtskilliga förtjänster liksom
Mathias Taubes dekorationer. Men slutakten
kvarläm-nade eftersmaken av en ganska slät kaffe.
Man får inte döma publiken för strängt för dess rätt
likgiltiga hållning mot Daglannet — trots all den
berömda »friskheten» och de starka familjekänslorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
