Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patrik V. ansåg till och
med att »det
buffamässi-ga i rollen kunde ha
understrukits med ännu
större effekt, men i
stället ägnade hr Molin den
musikaliska
utformningen av partiet all
uppmärksamhet». Henning
Malm gjorde enligt A.
B—r »en lustig studie i
gammaldags bondkomik,
i all sin överdrift kanske
den som bäst höll sig
inom librettons egen
genre». Även Patrik V. anser
honom ha träffat typen
på pricken. Fru
Pålson-W ettergren, fru Björk
och fröken Edström samt
herrar Leon Björker,
Herdenberg och
West-heimer utförde samtliga
sina partier synnerligen
förtjänstfullt och Olle
Strandberg gjorde en
mycket roande parodisk
cirkusdirektör.
Gonny <~klo(in
som
Tji (ty de Qavmo
som £h&avie
Henning jMa(m
som (-WenzeC
i ^BvudHöpet
Almberg & Preinitz, foto.
ETT BJÖRNSON-PROGRAM PÅ OSCARS
Av ARTUR MÖLLER
Daglannet hör till Björnsons minst dramatiska och
lösast byggda stycken. Den gubbfåfänga, om vilken
författaren själv talar, har han ingalunda lyckats bemantla,
och en viss senil pjollrighet förlänger åtskilliga scener.
Den som väntar dramatisk stegring, väntar förgäves —
ett så hopplöst utslitet trick som Ragnas fjällklättring
skulle en litterär gymnasist ha dragit sig för att använda.
Det kan på sin höjd förnyas genom filmen.
Man förstår emellertid, att Pauline Brunius lockats av
Ragnas roll och möjligheten att överglänsa vår största
tragedienne i en uppgift som väl egentligen ligger bättre
till för hennes temperament än för Gerda Lundeqvists. Åt
allt det levnadsfriska, gåpåarkäcka, ranka, sprudlande,
WIENERBLUSEN
5 BIBLIOTEKSGATAN 5
SPECIALAFFÄR FÖR
KLÄDNINGAR, BLUSAR OCH MODEARTIKLAR
optimistiska, lätt amerikaniserade och likväl genuint
norska som finns i Ragnas typ gav fru Brunius så
övertygande och medryckande uttryck som det överhuvud torde
vara möjligt utan att tala norska... Men även
bekläm-ningen inför fadern, som sitter i sedan barnaåren, och
revolten mot hans kränkning gjordes suggestivt och äkta.
Det är inte lätt att framställa detta Björnsonska
självporträtt, som skall ha en sådan oerhörd nimbus och
ändå inte sakna sina små löjligheter. Hillberg hade båda
de viktigaste yttre förutsättningarna: den djupa myndiga
stämman och den höga gestalten; Nils Arehn har bara
den ena. Det föreföll mig knappast heller som om han
hade någon riktig aptit på rollen, ehuru han naturligtvis
tog vara på dess möjligheter.
. ........... i
cVårsåsongens IParisermodeller
visas nu (jos Martin Söderqvist
DAMSKRÄDDERI
Regeringsgatan 5« t tr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
