Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAR LAVAGNS THE
3^
TAé är b äst pd kela jorden
ifrdn sodern upp hil norden.
pjösta 6Urnan
som ’ffosepfy Sur face i SGandalskolan
Almberg <fc Premitz, foto.
gien, kan den annars sammanfattas i orden: för mycket
buller. Vid premiären på Intiman gick det hela betydligt
lugnare till; det var ju också engelsmän, spelade av
svenskar. Men här hade ett nytt element, den sprittande
danska livligheten, kommit med i spelet. Våra vänner på
andra sidan Sundet äro utan tvivel ett mera sobert folk än
vi, men när de skola släppa Barrabam lös, så ska det
också höras lång väg. Inför en sådan scen som
dryckeslaget hos Charles Surface kiknar en borgerlig
köpen-hamnsk publik av skratt. Oscarsteaterns parkett satt mera
reserverad och delvis förargad över att de flesta
replikerna hopplöst drunknade i skränet. Den ende i laget
som visade ett verkligt champanjehumör var för resten
Johannes Poulsen — de andra verkade mest tråkiga.
Som skådespelare besitter han vid fyrtiosju års ålder
en ynglings spänstighet och abandon. Om han
koketterar något med sina fysiska företräden är det högst
förlåtligt i en roll, som sannerligen inte öppnar några
psykologiska perspektiv. Vad han förmår i den vägen
visade han oss ju för fem år sedan i »Munken gaar i Enge»,
och man får väl hoppas att det icke var sista gången.
De försvenskningar av sitt språk, med vilket han ville
underlätta njutningen för oss, grumlade stilen en smula. —
Johannes Poulsen uppbär med glans ett av de största
namnen i sitt hemlands teaterhistoria, han är en briljant
exponent för det sprudlande och ogenerade i danskt
kynne.
Gösta Ekman spelade den mera korrekte men
skenhelige brodern och redan hans yttre åthävor underströko
kontrasten. Rollen förefaller inte fullt genomtänkt av
författaren — första tablåns Joseph Surface är en något
noblare person än de båda sistas. Men den yttre typen,
— avmätt, preciös, kanske något för stel — blev i Gösta
Ekmans framställning helgjuten och sirad med små
artistiska finesser. Han lade också ett betydande
skönhets-värde till dem, som kommo oss att överse med
longö-rerna.
Tollie Zellman var likaledes dekorativ och lyckades
väl med den levé som öppnar intrigen — i fortsättningen
Pauline ocfj ’pfoffn Qvunius
scm [ady C c a z (c o c f} sir fPeiev i SOandaCsOolan
Almberg <k Preinitz, foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
