Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOPPLA I RIKSDAGEN
I första kammaren sista lördagen i april 1928, fram
på kvällskröken. Gott hus, om också ingen anledning att
hänga ut röda lyktan. Sedan den höga församlingen en
stund dryftat frågan om pension åt änkor efter vissa
befattningstagare vid Strömsholms hingstdepå och lyssnat
till några lika spännande utlåtanden från bankoutskottet
och andra lagutskottet, voro förpjeserna undanstökade
och ridån gick upp för kvällens huvudnummer:
statsrevisorernas anmärkningar mot de k. teatrarnas verksamhet.
Det låg en viss spänning i luften — för att vara i denna
lokal åtminstone. Vad saken gällde var detta: sedan
Operans styrelse endast med tvekan medgett
statsrevisorerna att ta del av sina räkenskaper och Dramaten blankt
vägrat, hade statsutskottet svarat med parollen: utan
granskning av förvaltningen inga anslag av lotterimedel.
Men hur långt sträcker sig begreppet förvaltning?
Omfattar det också den konstnärliga ledningen, valet av
repertoar, engagerandet av skådespelare och andra artister,
gästspel, arvoden m. m. På åhörarläktaren kände man
sig långt ifrån säker på den saken, men det fanns mer
än en, som räknade på att få fröjda sig åt lite
teaterkritik från landtmännens sida.
I första kammaren blev dessa förhoppningar delvis
svikna. Det berodde väl delvis på de varnande ord som
yttrades av Olof Olsson, värdiga en kulturminister, och
Edvard Alkman, som höll ett helt föredrag. Först om
teateranslag i Tyskland, med några siffror, varav
framgick som slutresultat att tyskarna betala jämt dubbelt så
mycket per man till sina statsteatrar som vi. Härefter
yttrade talaren några ord som borde spikas upp överallt
i landet: anslagen till teatrarna äro att betrakta bland
annat som ett kulturförsvar, ett försvar för en
gammal ädel europeisk kultur gentemot något, som jag
utan elakhet skulle vilja kalla för folkets amerikanisering,
gentemot invasionen av en amerikansk film, vilken jag
icke kan tillerkänna något nämnvärt kulturvärde, och som
utan tvivel verkar förflackande på folket.
Théatre framjais låter ofta höra sig på teatrarna i
provinsen, och det med sådan ekonomisk framgång att det
i hög grad hjälper upp teaterns finanser. Varför skulle
inte Dramaten kunna följa exemplet!
Efter detta kom talaren in på Dramatens
gammalmodiga scen. Redan 1896 konstruerades den första
vridscenen, men när Dramaten tio år senare byggdes, var det
ingen som tänkte på det. Häri missminner sig emellertid
den högtärade. Både vridscenen och sänkscenen
debatterades livligt i pressen, men ...
Liksom Fogelquist inte kan skriva kortare än sex
spalter, så kan Alkman inte tala kortare än tre kvart,
när han en gång har kommit i farten. Det blev för
mycket teater och kultur för Kråkmåla, Gammalkroppa
och Trångdalen. Men de livades något, då Ljunglund
gjorde sina väntade framstötar mot Hoppla vi lever!
Dock utan att nämna pjesens titel, vilken kanske heller
icke varit på sin plats i denna församling. Han kallade
den i stället »en blandning av film- och situationsdrama».
Och han påstod att där framställes »någonting så
osmakligt som onaturliga laster».
Efter detta onekligen häpnadsväckande avslöjande var
Alkman nere hos kollegan och frågade vad han menade
och fick då veta att det var en replik i tablån på Grand
hotell. Men en replik kan ju inte gärna vara en
framställning av en onaturlig last, om än talträngdheten kan
drivas nästan dithän.
Bland andra som yttrade sig märktes Ivan Pauli
som förgäves sökte övertyga Ljunglund om att Tollers
pjes hade e’tt allvarligt ideellt innehåll samt frågade,
varför han inte höll ett skarpt öga på Operan då man
uppförde »den vackra baletten Sheherazade, trots att i
fråga om återspeglandet av lössläppt orientaliskt
kärleksliv denna balett är ganska framstående.»
Vi ska hoppas att Sheherazade kommer upp igen, så att
Ljunglund får tillfälle att ta igen det försummade.
Bland så många vittra män var det i första kammaren
knappt mer än herr Edvard Larsson som vågade föra
det s. k. sunda bondförståndets talan. Men han var till
gengäld så mycket roligare. Det konstnärliga på
Dramatiska teatern behövde »höjas genom ett bättre urval av
pjeser». Vid operan slösades det, inte bara med
artistgage. Därtill hyr man bil och delar ut biljetter till
skolorna i stället för att telefonera, att de kunna hämtas.
Och vilket slöseri med papper! Skall någon bara skriva
ut »ett kvitto på ett mindre belopp, strax skall det vara
ett stort ark av det tjockaste och dyrbaraste papper som
finns att köpa». (När man läser riksdagstrycket får man
dock en känsla av att det inte bara är vid Operan det
slösas med papper). Talaren ville inte förneka att Operan
var en framstående kulturinstitution. »Men kan man
säga att den tillbakahållit jazzen och allt vad därmed
följer? Är inte denna väl så utbredd i Stockholm som i
våra andra städer, där man inte har någon opera?»
Ungefär samtidigt stod redaktör Engberg i andra
kammaren och fann i likhet med Ljunglund att
nationalscenen inte bör vara skådeplatsen för futuristiska odh
bol-sjevikiska experiment. Samtidigt tyckte han att Dramaten
spelar alltför ensidigt för Östermalmspubliken. Det vill
således synas som om denna skulle vara bolsjevikiskt
betonad...
En herre i andra kammaren ville att Operan skulle spela
även på sommaren, för att dra in pengar från utlandet.
Den som skäller på Operan kan ju emellertid alltid
räkna på två säkra bundsförvanter i pressen. Söndagen
efter riksdagsdebatten var också P. B. framme med
storsläggan i D. N. och som vanligt gick det också ut över
Verdi. Maskeradbalen och Ödets makt voro »två skrala
teaterstycken, dummare än Trubaduren — om det är
möjligt.» Och Stockholms Dagblad skyndade att trycka av
en del av invektiven och finna dem »spirituella». Det är
inte bara om musik man kan ha delade meningar.
Mr Ernst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
