Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi jubilera, hans majestät och jag — ett sådant
sätt att utnyttja det krönta statsöverhuvudets märkesår till och
med i titeln på sitt revyopus! Det enda som förvånar är att
denne vår svenske Aristofanes icke säger »Jag och hans
majestät» i stället — eller rent ut Vi Karl-Gerhard jubilera ... Ty
sådan är ju hans stil — vilket för övrigt framgår av att det
är han själv som jubilerar i första akten, medan majestätet får
vänta till andra. Det ska vara en tusan till karl till det, men
del skall också vara en så verkligt och alltigenom rolig revy
som jubileumsditon! »Hurra, vad jag är bra i dag», är en av
den självkäre författarens succéskupletter — och sannerligen
man kan göra annat än stämma i. Redan första akten sätter
cJiatie 9lo(fsen i QoCfsvevyn
revy. Divan är fint i form och sätter den sprall på
revyn som endast hon är mäktig. Hennes popularitet
är större än någonsin. Likväl sprack hon i en tragisk
sketch när hon försökte konkurrera med Cécile Sorel.
Den lär försvinna från programmet och kommer att
ersättas av någonting annat. Kostymprakten svallade
över med plymer och fjädrar. Bland dem som gjort
skisserna lär även finnas en bekant svensk revyartists
f. d. fru, men tyvärr kunde man inte få reda på vad
hon gjort sig skyldig till. Hoppas programmet giver
bättre besked i framtiden om det verkligen är fråga
om engagemang.
Palace har även fått tillbaka Raquel Meller som
fortsätter briljera med den gamla repertoaren. Parisarna,
eller rättare utlänningarna, tröttna aldrig på visan om
violerna. Den kommer varje kväll. Annars visar Palaces’
revy tydligare än konkurrenterna att det blivit
stagnation inom genren. Utstyrselrevyerna i Paris äro
detsamma och detsamma om igen. När man sett två
stycken i samma vecka har man fått nog för en längre
tid. Enda behållningen är att träffa på en artist som
är en personlighet. Ett par sådana finns lyckligtvis,
annars vore det hela tröstlöst.
Paris i maj. Bror Centerwall.
Finns det egentligen mera respektlösa människor än
revyförfattare — och finns det i hela världen en respektlösare
revyförfattare än Karl-Gerhard? Vi tillåta oss betvivla den saken. föuita Sferntzen i SloCfsrevyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
