- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
349

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

publiken i ett strålande humör, just den sortens
goda humör som vi ondskefulla kryp komma i
då vi få skratta riktigt hjärtligt åt elakheter
om vår nästa. Ty fränare har Karl-Gerhard
säkert aldrig varit. Men heller aldrig roligare. Och
även de ibland förekommande enklare vitsarna
serveras med den rätta självironiska gesten och
framsäges av framför allt Ludde Gentzel och
Rulle Bohman på ett sådant sätt att man
gärna anammar dem.

Att vi kom att nämna de båda
göteborgs-herrarna först efter författaren var för övrigt
ingen tillfällighet. De båda hade nämligen en
högst betydande del i den obestridliga
framgången och inhöstade personligen jättesympatier
med sina vitsspäckade dialoger på den
oförlikneliga mast .uggsdialekt, som enbart för sig själv
kan få ett stockholmskt auditorium att jubla —
även om det inte sägs så roliga saker på ett så
roligt sätt som här. Och aldrig tröttna vi på
Lili Ziedner, hon får gärna göra en
postfrökens-variant i varenda revy om hon vill — denna
gång satt hon i Folkans biljettkontor i två
upplager: satkäringen och biljettförsäljerskan
sådan en resignerad allmänhets fantasi målar ut
henne, den för vilken intet är omöjligt, ljuv,
mild, det-ska-vi-nog-försöka-ordna-typen. Och
dessutom gör hon naturligtvis en rad andra
figurer i sin oemotståndliga drastiska genre.

Detta om revyns elakheter och dess tolkare.

Men så finns också Valle Dalquist, vilken som
vanligt har det ömtåliga och ansvarsfulla
värvet att utgöra förbindelselänken mellan de olika
tablåerna såsom trevlig småpratare (heter det
inte så i Allt för Alla?) Och i denna position har
han nog inte mer än möjligen en enda
konkurrent, Hallåmannen. Undras vem av herrarna
som det vore kvistigast att ersätta! Karin
Gardt-man var charmant och Brita Werner var ljuv,
och båda uppbära sina sällsynt vackra toaletter
och sjunga sina visor med smak och behag. Tvä
så söta primadonnor ser man inte ofta på en
gång! Till det för ögat fägnande hörde denna
gång också den lilla men naggande goda
baletten, 6 par ben stark, nyrekryterad, väldrillad
och välskapad. En av de unga damerna,
Frideborg Barkman, visade sig utom sina dansanta
nedre extremiteter även besitta en liten vacker
och välbehandlad röst. Herrarna Eric
Abra-hamsson och Robert Ryberg kompletterade
lyckligt ensemblen med ett par utmärkta masker. De Jon-Andska
dekorationerna voro alltid bra, i några speciella fall hemskt
lyckade, och Jules Sylvain och hans orkester bullrade lagom och
trevligt.

Tips för sommarens schlagers: 1. Hurra, vad jag är bra. 2.

RJaldemav Q)a(quist
som rofigffetsminisiev i r{- C/erf)avds revy

Jæger, hovfoto.

Hand i hand. 3. Det är en ljuvlig tid vi gå till mötes!

Det på premiären något för omfattande filmatiska inslaget är
säkerligen när detta läses lagom förkortat, vilket vi även
hoppas beträffande gulaschbaron-sketchen.

Två dagar efter Karl-Gerhard stod Rolf färdig på Cirkus med

Rolfs och Karl Gerhards Revymelodier
på POLYPHON-SKIVOR

Hör dagens melodi: Dancing Tambourine

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free