Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 15-16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sxotisfc revysdönfjet från Q^aris
vad han har för ögonen, och med en stilla ro tyder han vad örat
hör. Finner han det gott, vad som bjuds, så skanker han det
också sitt bifaii; det år kanske icke så högljutt men icke mindre
varmt för det. Han har en trygg och nykter uppfattning och
låter sig icke gärna förbluffas. Till och med de skånska
småttingarna, som vid jultiden befolka teatern på barnprogrammen, äro
icke alls lätta att dupera. När »Lilla Rödluvan» gavs, och den
»hemska» vargen gjorde sin entré, var det en kavat liten
fem-åring på första bänk, som tog sin yngre syster i handen och sade:
»Du ska’ ente va’ rädd, för de’ e’ bara en gobbe, som e’ inne i!»
Om skåningen har lite svårt för att »släppa sig lös», så beror
det icke på att det ingenting finns att släppa löst utan på en viss
blyghet, som lägger sordin på hans sorg- och glädjeyttringar.
Han röres nog både av nöd och lust, men är lite generad för
att visa, vad han känner. Det är detta hans stillsamma sätt att
möta ödets skiftningar, som skalden Nils Ludvig Olsson så
vackert karaktäriserat i dikten »En skånsk man»:
»han sörjer tyst, hans glädje bara smilar.»
Och så som han reagerar inför livet i verkligheten, så
reagerar han också inför livet på scenen. Bill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
