Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITET HÖSTPRAT FRÅN KONGENS BY
Köpenhamn är verkligen inte någon idealisk höststad och i
varje fall icke i år. En och annan dag har det varit avbrott
i det eviga regnandet, men de dagarna äro lätt räknade. En
trist och jämmerligt grå himmel har låtit det dugga nätter och
dar över både onda och goda köpenhamnare. Den danska
riksdagen, som nu samlats till sin höstsession, har sannerligen inte
bidragit till att lätta sinnena. I fjorton dagars tid har den
»stora» remissdabatten tragglat sig fram under ett ständigt
minskat intresse, och parlamentsledan är numera minst lika stor
på denna sidan sundet som i Sverige. Man måste också medge
att den parlamentariska nivån överhuvud i Sverige ingalunda
ligger under den danska, snarare tvärtom.
En betydligt lättare prägel — som sig bör kanske man kan
säga — ger emellertid teaterlivet staden, och det är ingen
för-hävelse att konstatera att det är ett svenskt bidrag till detta
som just nu ger det dess prägel. Ernst Rolf har lagt
köpenhamnarna för sina fötter och kväll efter kväll är Scala fylld
från golv till tak med begeistrade danskar, som falla till föga
för den svenska övercharmören. Hans entré på Scala har
betytt en verklig renässance för det gamla revytemplet, där det
på senare år varit litet si och så med framgångarna. Det är
betecknande att Rolf kommit att förtunna publiken på de övriga
nöjestemplen. Mitt emot Scala ligger Apollo-teatern där det ges
dansk revy. Sedan Rolf kom har publiken där minskat, man
kan nästan säga katastrofalt. Liwa Weel och Hans W. Pedersen,
Scalateaterns främsta namn under senare år, har tagit sin
tillflykt till Casinoteatern, där de gastera i »Orloff». Carl Alstrup
är ledare för gamla Sönderbro teater, numera kallad Borgerlig
teater, där han gläder sina gamla vänner med »Clownen».
— Men det var om Rolf vi nu skulle tala. Från det första
ögonblick han visade sig för köpenhamnsk publik stod han som
segerherre. Originellt nog höll han vid premiären ett litet tal
till publiken — ett trick som visade sig vara av utomordentlig
verkan. Han tog de församlade med storm. Han har också
skapat sig en ofantlig popularitet i Kongens By, var han visar
sig möts han med glada och igenkännande hälsningar. Hans
bil är känd av hela Köpenhamn, men så är den också lätt igen-
pmreklamerade uppsättning visade sig vara vanlig medelgod
»landsort», därtill fantastiskt slarvigt uppställd. Facit:
föreställningen motsvarade tyvärr ej förväntningarna, även om den
måste sägas vara en heder för dir. Ryding. Strindberg och
Harriet Bosse få vi ju ej se för ofta!
Hr Olof Hillberg skrev för ej så länge sedan i Scenen: »Jag
vet att då jag spelar i Uppsala och Ni (undertecknad) sitter på
recensentplatsen, blir omdömet omilt.» Jag måste nu bereda
hr Hillberg en besvikelse, det kan ej hjälpas: Hans presentation
av Hoppla, vi lever överstiger givetvis hans och
sällskapets krafter — hur vore något annat möjligt? — men drar man
av på sina pretentioner, måste man säga, att det gick bättre
än man väntat. Ett par, tre scener voro riktigt bra och hr
Hillberg själv var mycket till sin fördel. Det låg säkert både
redbart arbete och stor entusiasm bakom, och det djärva
företaget är värt erkännande. Man beklagar uppriktigt hr Hillberg,
känd. Under det svenska nummermärket har han tillfogat en
plåt med ett litet tänkespråk; där står: »Kan ni läsa det här, är
ni åt helsike för när.» Hans lilla varning åt efterföljare har
blivit ett igenkänningstecken på hans bil.
Ursprungligen var det meningen att Rolfs köpenhamnsvisit skulle
sluta omkring den 20 november, men redan nu räknar han
med att bli här till den 2, eventuellt 7 december, kanske blir det
ännu längre. Från teatrarna är för övrigt att nämna att
Dagmar-teatret gjort succés med »Far hade rätt». Där spelar chefen
för teatern och dennes son — far och son. Det är sällan
skådespelare få kreera roller som ligga så naturligt till. På Betty
Nansenteatern och Det Kongelige bjudes den mera litterärt
intresserade publiken »Maria Stuart».
Medan man talar om teater och revyer kan kanske nämnas,
att den världsbekante komiska jonglören Rastelli, som uppträtt
här nere, lär komma till Stockholm nästa sommar. Man
behöver inte vara så särdeles framstående gissare för att räkna
ut att det är Rolf som lagt embargo på honom, tills han nästa
säsong rycker in med sitt garde på sin nya scen China. Det
är slut med Cirkus som teatersalong för framtiden.
Brandmyndigheterna lära nämligen ha sagt nej härtill efter
Madridkata-strofen, en sak som man visst inte vet ännu i Stockholm. Denna
omständighet gör också att den beramade Rolfska
utstyrseloperetten nog kommer att torka in. —
Här gasterar för närvarande Teddy Sinclair och hans
Savoy-band från London, som gör stormande lycka på Valencia-paläet.
Han är ute på skandinavisk turné och efter en visit i Oslo får
stockholmarna jazza efter dess toner. Det blir visst på Grand
Royal. Kommer Stockholm i detta fall i efterhand, har den
ifråga om en annan i Köpenhamn nu högt skattad attraktion fått
komma före. På det nyöppnade Casanovapalatset uppträder
nämligen för närvarande Glenn Ellyn, bekant från fjolårets
cirkusrevy.
Till sist några ord om nattklubbarna. Det var inte för så
många år sedan den köpenhamnska polisen fick för sig att den
skulle taga livet av Adlon, Lorry och allt vad nu nattklubbarna
hette. Opinionen blev emellertid polisen övermäktig och i dag
att ett så ödesdigert misstag begåtts med Eva Bergs roll, det
drog ned föreställningen onödigt.
Ett nytt landsortssällskap, hr Martin Sterners, har debuterat
för uppsalapubliken med den odödliga Hemslavinnor, som
spelades ett par streck onödigt »folkligt». Sällskapet förefaller
annars inte så oävet, hr Thor Böttger och direktören själv äro
ju ett par användbara skådespelare.
Vad man skall rubricera hr Erik Bergman med sällskap är
däremot vanskligt. Det finns i Uppsala någonting, som heter
Feithska tomten och som vid de s. k. stormarknaderna apteras
till ett uppländskt Goney Island för äventyrslystna hembiträden
från Peterslund, starka bondpojkar från Alunda och bastanta
lagårdspigor på vift. Kanske hr Bergman skulle passa här, i varje
fall hör hans repertoar med Flickan från bakgatan
och Stockholm nattetid ej hemma på en teater och allra
minst på det skräpiga men hedervärda chåteau Barowiak.
Uppsala i november. Pir Ramek.
(3 * * » (T0 t är och förblir
Juiptons Ve det bästa.
y TT J^T^ÅÅTvT är vär*dens största och
JL UiN förnämsta ‘Téfirma,
atelier monaco
birgerjarl sgatan
–––-27––––
eleganta ......
....damhattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
