Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru HARRIET BOSSE
som Mélisande.
A. Jonaaou foto
Fru Bosse som Mélisande
att lian, oaktadt man ingalunda på förhand med
visshet kunde afgöra utgången, icke sparat något
i denna del. Hvad spelet angår, hade fru Bosse,
hvars hela artistiska läggning är i fullaste harmoni
med denna sällsamt poetiska gestalt, så lyckats
draga de medspelande med sig, att
helhetsintrycket blef rent af öfverväldigande.
Om man helt kallt, referatmässigt
karaktäriserar pjäsen som en dramatisk produkt, indelad i
hela tretton tablåer, af hvilka en
och annan knappast tager mera än
ett fåtal minuter i anspråk; där
det som talas stundom inskränker
sig till några enkla repliker, men
där det mystiska underförstådda är
ägnadt att så mycket mäktigare tala
till åskådarnes sinnen, så skall man
förstå, hur mycken makt som ligger
uppå, att framställningen förmår
rätt tolka de intensioner, som
besjälat författaren. Det gäller här
att hos åskådarne hålla stämningen
vid makt, ty brister något i den
delen, kan det lätt hända, att det
där oansenliga steget mellan det
sublima och dess motsats kan
komma att tagas.
När fru Bosse träffade aftal med direktör Castegren
om gästspel å Stora teatern i Göteborg
under september och oktober sistl. år, var det
antagligen i tvänne roller, som hon företrädesvis
önskade få visa sig inför den publik, som nu första
gången fick tillfälle göra hennes bekantskap: som
Eleonore i Strindbergs »Påsk» och som
Mélisande. I den förstnämnda hade hon ju
skördat lagrar i hufvudstaden, hvaremot hon där ej
fått tillfälle uppträda i det af poesi och
stämning mättade Mæterlinck’ska skådespelet »Pelléas
och Mélisande», hvilket stycke hr Castegren
förbundit sig att för sin celebra gästs räkning sätta
i scen. Det var, som sagdt, tvifvelsutan i dessa
tvenne partier hon riktigt ville »taga»
götebor-garne, och i enlighet med den gamla ekonomiska
regeln, att gömma det bästa till sist, kommo
pjäserna ifråga icke upp förrän i andra hälften af
oktober.
»Påsk» gafs den 18 oktober för första gången,
men publiken förhöll sig mycket kallsinnig
gentemot pjäsen, oaktadt fru Bosses spel i och för sig
bort kunnat hålla intresset för denna egendomliga
dramatiska produkt uppe. Det var för öfrigt icke
första gången det visat sig, att
Stockholmspubli-kens smak ingalunda delas af göteborgarne i fråga
om sceniska alster. Efter ett par föreställningar
måste »Påsk» nedläggas och för den ärade gästen
var detta helt visst en missräkning.
Det gällde nu att taga skadan igen i den
nästa rollen, som blef Mélisande. Redan den 24
oktober var det mæterlinckska stycket färdigt att gå
öfver scenen och det möttes vid premiären af en
fullsatt salong. Meningen är icke här att ingå i
någon analys eller redogörelse för denna skapelse,
men det må dock sägas, att densamma, för att
göras njutbar för den stora publiken, kräfver ett i
minsta detalj pietetsfullt framförande, så i afseende
på spel som scenisk apparat. Hvad iscensättningen
beträffar, må till herr Castegrens heder fastslås,
Fru Bosse som Mélisande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
