Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så blef det lyckligtvis vid denna högst
märkliga premiär ingen gång fallet; den af finnen
Sibe-lius till stycket komponerade, verkningsfulla
musiken, utförd af en från salongen osynlig orkester,
gjorde sitt till att framkalla den rätta
helhetseffekten, och den andaktsfulla tystnad, som följde vid
ridåns fall, var i sin mån långt mera betecknande
för det starka intryck man erfarit, än bullrande
bifallsyttringar någonsin skulle kunnat vara.
Stycket gjorde sålunda stor succés och
upp-lefde en hel rad föreställningar. Kritiken var
enstämmig i sitt beröm och den älskliga tolkerskan
af Mélisandes ljufva gestalt förvärfvade sig med
denna sin sista roll för denna gång ett så stadgadt
rum i göteborgarnes hjärtan, att önskan om ett
fornyadt gästspel inför dem var lika allmän, som
ärligt menad.
A. Jotmson.
FRÅN PARKETT
Veckorna närmast före jul är for herrar
teaterchefer en kinkig och pröfvande tid. Julen med
sitt stök, sina omtankar och sina utgifter är en
fruktad motståndare. Nya program vill man ogärna
äfventyra i denna kritiska tid, de sparas helst till
kampanjen på det nya året. Det gäller alltså att
så klokt anlägga repertoaren, att man kan med
utsikt till framgång kämpa sig igenom december
månad utan att behöfva tillgripa nya vapen.
Under den förflutna december ha stockholmsteatrarna
ej heller haft en enda nyhet att uppvisa, men
däremot några repriser af intresse.
På Dramatiska teatern har återupptagits
»Cy-rano de Bergerac» med herr Archn i hufvudrollen.
Redan det att på en scen med Dramatiska
teaterns anseende och anor ha fått spela en så
kräf-vande roll är en lysande framgång för den unge
skådespelaren och ett bevis på, huru högt man
sätter honom och hvilka förhoppningar man
bygger på hans talang och begåfning. Cyranos roll
är, som bekant, en bravurroll, skapad för en af
den samtida dramatiska konstens yppersta
representanter. Det finnes däri ej en scen, ej en
situation, ej en vers, som icke blifvit återgifven med
bländande virtuositet och gallisk sälta och humor.
Det vore en orättvisa, mot herr Arehn att vilja
mäta hans skapelse med parisiskt mått. Herr
Arehn äger icke den franske mästarens underbara
teknik; hans Cyrano var endast en bleknad afbild
af den gaseognare, poet och äfventyrare, Rostand
i melodiska vers tecknat; men hvad herr Arehn
gaf var prägladt af god uppfattning och konsekvens
samt buret af stämning. Den tacksamma
premiärpubliken belönade honom med flere inropningar
efter hvarje akt. Fru Hansson, som spelade sin
gamla glansroll Roxane, delade med herr Arehn
äran af hyllningen.
Till att utfylla sitt matinéprogram har
Dramatiska teatern återupptagit Blanches gamla lustspel
»Hittebarnet» med herr Tunelli som Konjander.
John I.lljcstrOm foto
Fru Likdi.öf som Marianne i »Kedjan»
Innan fru Betty Nansen å Svenska teatern
af-slutade sitt gästspel, upptog man för hennes
räkning tillspelning Dumas’ skådespel »Kameliadamen».
Marguerite Gautier är också en bravurroll, som
världens alla berömda tragiska skådespelerskor
in-skrifvit på sin repertoar. Den har i Stockholm
förut återgifvits af flere berömdheter, såsom Sarah
Bernhardt, Duse, Jane Hading, Ida Aalberg,
Dyb-wad. Svårt torde det vara, att efter en dylik rad
af företräderskor kunna finna något nytt i denna
roll, hvars alla detaljer blifvit genomforskade och
med öfverlägsen teknik minutiöst exploaterade.
Det lyckades också knappast fru Nansen. Därtill
kom, att hon fatt ett för den sceniska effekten
mindre tacksamt grepp på rollen. Hon tycktes
nämligen vid karaktärsteckningen vilja låfea som
grundton ljuda snarare den unga kvinnans
viljestyrka än hennes känslovärld. Men trots allt vann
fru Nansen en ny seger i denna roll. Den ej blott
intresserade utan man beundrade ånyo den
virtuositet i miniatyrkonst, hvarmed hon förstår att
utarbeta detaljer. Det har sagts, att fru Nansens
framställning nådde den stora konsten först i tredje
akten vid det gripande afskedet från Armand samt
att den sedermera under de återstående akterna
höll sig i samma nivå. Må det emellertid vara
ett bevis på rikedomen i denna framställning, att
vi ej tveka att påstå, det densamma redan i andra
aktens stora scen, då Armand i rasande svartsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
