Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försäkran, att landet icke hade mera att gifva. Då
kallade Rolf grefven inför sig, och sedan han
förebrått honom anfallet på Walcheren, återgaf han
honom friheten. »Jag återgifver dig, ättstore och
stridbare man» — låter krönikeskrifvaren honom säga —
»jag återgifver dig åt din hustru, jag återgifver
dig ock hälften af allt det guld och silfver, som hon
skickat mig till lösen för dig; vare det
händan-efter ingen oenighet mellan oss, utan stadig
vänskap och frid!»
Sedan Rolf lämnat detta minne af storsinthet
och ädelmod efter sig i Frisland, drog han bort efter
kusten, aktande sig nu till Frankrike. Men ödet
hade annorlunda beslutat. Bud kom från konung
Alfred i England, som begärde hans hjälp mot sina
fiender. Rolf befann sig redan på väg uppför
Seinen, då konung Alfreds bud hunno honom, men
han vände genast om, hvarpå han en tid uppehöll
sig i England samt därefter åter drog ut i härnad
till åtskilliga länder. Slutligen gjorde han ett tåg
inåt Östersjön, och på återvägen därifrån seglade
han till fäderneslandet, men gjorde därvid enligt
vikingased strandhugg i Wiken, såsom Bohus län
då kallades. Med strandhugg menades att gå i land
och taga samt nedslagta all den boskap, man kunde
öfverkomma, för att sålunda förse fartygen med
lifs-medel. Konung Harald, som nu genomfört sitt verk
och samlat hela Norge i sin hand, var en sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
