Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mäktig konung, som ville hafva ordning och
fred i sitt rike och därför förbjudit alla röfverier.*
Det ville sig nu icke bättre, än att konungen själf
befann sig i Wiken, när Rolf där gjorde sitt
strandhugg, och han blef högeligen förtörnad öfver hvad
som skett, samt stämde genast Rolf inför sig på
tinget. Med obeveklig stränghet dömde konungen
här den vidtfräjdade mannen till landsflykt.
För-gäfves voro alla den gamla moderns böner om
mil-dring i detta hårda straff. Konungen stod fast, och
Rolf måste för alltid lämna sin fädernebygd.
Nu styrde han kosan till Frankrike. Det var
omkring år 896. När han seglade uppför Seinen,
betogos bebyggarne af skräck för dessa ständigt
återkommande anfall från hafvet, och när hans flotta
närmade sig Rouen, kom ärkebiskopen därstädes
mot honom, bad å stadens vägnar om skydd och
underkastade sig Rolf. Denne lofvade skydd,
eftersom stadsborna voro fattige och värnlöse, och när
han väl lagt sitt drakskepp vid S:t Martinskyrkan
och sett, huru öde och förfallen staden var, lade
han råd med sina män, om han skulle taga landet
i besittning eller ej. De tillstyrkte det, emedan
det var ett fruktbart och vackert land, och så reste
sig snart åter murarne och tornen kring Rouen,
där Rolf själf tog sin bostad. Därefter drog han
vidare uppför Seinen till Pont de VArcke, där den
franska hären stod lägrad icke långt ifrån, vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
