Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en konungsträl och bedja om det, som jag äger», —
och detta hans svar torde kunna tagas som ett
allmänt uttryck för de norrmäns tankar, hvilka voro
för själfständiga och stolta att blifva konung
Haralds män, men å en annan sida kände sig för svaga
att uppträda mot honom i strid. Germund drog till
Island, och dit drogo likaledes ganska många
stormän af samma skäl eller därför, att de icke kunde
lida den nya ordning, som Harald nu gjorde gällande
i Norge.
Han tvang nämligen de förut skattefria
odalmännen att erlägga dryga, afgifter för sin jord, och,-,
deras gods, som utvandrade, indrog han till sjg. I
stället för fylkeskonungar satte han jarlar öfver fyl-,
kena, hvilka åter hade flera s. k. lendermän under sjg.
Men när Harald nu satt som envåldskonung
öfver hela Norge och sålund^ hade infriat sitt löfte,
lät han af klippa sitt hår, h varefter, han kallades den
Hårfagre. Då tänkte han ock på, hvad den där
storsinta jungfrun hade sagt honom och sände nu
för andra gången bud till henne, att hon skulle
komma till honom, såsom hon ock gjorde. . På sin
ålderdom tog han sig för att skifta riket mellan sina
många söner, hvilka alla erhöllo konunganamn. Följ.
den däraf blef en rad af strider för en lång tid med
korta mellanstunder af frid. Harald Hårfagers ätt
utdog år 1319, då Sveriges och Norges kronor
förenades på ett hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
