Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än som höfves. Då, Leif, glömmas svärdshuggen i
Hafrsfjord.»
Därmed gingo de in i hallen. Leif stannade i
närheten af dörren, men Thorgils, som var en
förman för de andra huskarlarne, gick fram mot
högsätet, där Thorolf satt.
Det var en högrest, skulderbred man, klädd i
en rik drägt med silfverbälte om lifvet. Hans
an-sigte var ädelt och manligt. Kraft och
beslutsamhet lyste ur de stora, blixtrande ögonen, och på den
höga pannan bodde något, som man väl kunde kalla
majestät, medan läpparnes form och hakans
rund-ning gåfvo åt det hela en anstrykning af mildhet
och behag.
Framför honom stod en man, som var liten till
växten och af ett utseende, som i allmänhet vittnade
om ringa härkomst, ehuru han ingalunda var ful.
De små, lifliga ögonen, som flögo omkring den
stora salen, vittnade om en orolig själ, som icke
hyste många betänkligheter i afseende på medlen
för att vinna sitt mål och stilla sin oro.
Just som Thorgils och Leif trädde in i hallen,
hörde de denne man säga:
»Så skall då du, Thorolf, njuta vårt fädernearf
efter Bjargulf och vi gå tomhändta därifrån?»
Thorolf satt med hakan mot ena handen, medan
den andra lekte med det guldprydda fästet på
svärdet, som hvilade på hans knä. En lång tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
