Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorolf egnade dem icke mycken
uppmärksamhet. Han gick om bord på det nybyggda skeppet,
hvars praktfulla målning och förgyllningar lyste i
solskenet. Han öfversåg noga allt, gjorde här och
där en anmärkning, men var öfver hufvud taget
belåten.
»Sådant långskepp torde passa en konung!»
sade han och vände sig förnöjd till Thorgils, som
stod strax invid honom.
Denne skulle svara, då han afbröts af ett buller
från sidan af fartyget. Så väl Thorolf söm han
sågo dit.
Det var Hårek, som satt i sin båt och just nu
skulle sticka till hafs. Han hade tydligen hört
Thor-olfs ord. Man kunde se det på hans leende, äfven
om man icke hört de ord, som följde med:
»Den konungen må snart blifva ett hufvud
kortare.»
Leif, som stod ett stycke längre fram, hörde
tydligt hvad den lede mannen sade och fattade
hastigt en yxa, liksom han velat kasta henne efter
den hastigt bortroende båten. Thorolf såg det och
hejdade honom.
»Håll, Leif», ropade han, »torde hända du snart
får aflägga mannarön vid min sida utan att anfalla
dem, som i fredliga värf besöka Torge!»
Men han var mörk till sinnes och lämnade
hastigt långskeppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
