Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, de utsökt sköna och ypperliga vapnen, som
buros af dessa män och som i hundratal prydde
väggarna, — var icke allt större och präktigare än
det någonsin varit hos en fylkeskonung?
Sannerligen, det var blott namnet, som fattades, så hade
han här åter framför sig en fylkeskonung, och en,
med hvilken det måhända skulle vara svårare att
brytas, än med någon af alla dem, hvilka redan
fallit i de många striderna om Väldet öfver Norge.
Konungen såg hvarken till höger eller venster,
när han af Thorolf leddes genom salen fram till
högsätet.
Först när han satt sig, såg han sig omkring,
och alla märkte, huru han rodnade. Men icke ett
ord kom öfver hans läppar. Och sådan förblef han
hela dagen. Men gästabudet gick sin gång, och
anrättningen stod i förhållande till den öfriga
rikedomen. Alla voro ense därom, att det var ett
ståtligt gille, rätt ett gille som höfdes en konung sådan
som Harald.
Sådana yttranden kommo äfven för konungens
öron, som gaf dem en helt annan tydning,
sammanblandande begreppen konung och egare, liksom om
i folkets mening en viss mäktig man bar sig upp
såsom det höfdes en konung.
Följande morgon träffades Leif och Thorgils.
De voro bägge mulne att skåda. Konungens
uppförande behagade ingendera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
