Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad menar konung Harald?» — sporde Leif. —
»Det ser ut, som om han trodde sig hafva kommit
till fiender i stället för till vänner.»
»Sådant, menar jag, har ock blifvit hviskadt i
hans öra, och hvad han här har sett bär väl syn
för slik sagen!»
»Mig synes i allt detta ligga en förolämpning»,
återtog Leif. »Hafva icke konungens män gått här
beväpnade hela natten, fast de icke just hafva velat
låtsa derom. Hvad säger väl Thorolf om allt detta?»
»Han säger, att ingen annan än hans ovän talar
illa om hans gäst.»
Det var Thorolf själf, som trädde fram bakom
dem. Det syntes dock, att han lagt konungens
besynnerliga uppförande på sinnet. Hans öga blickade
icke på långt när så stolt och frimodigt omkring
sig. Men han var man att beherska sig, och hans
män kunde icke af hans tal och uppförande sluta
till hvad som föregick inom honom. Thorgils och
Leif tystnade, när de hörde hans tal, och en stund
förgick utan att någondera sade ett ord.
»När gästen tillika är konung», afbröt slutligen
Thorgils tystnaden och såg på Thorolf, »så tänker
jag, att förhållandet blifver ett annat.»
»Just därför», vidtog Thorolf något hastigt,
»just därför, Thorgils, är det min vilja, att icke
någon af mina män fäller ett omildt ord om min
gäst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
