Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läning som denna passar sig bättre för pålitlige
män med mindre anspråk.»
Konungen svarade intet, men hvar och en kunde
se, att han var vred. Efter en stund for han upp
och sporde:
»Är Thorolf nu på Torge?»
Men det var han icke. Han hade dragit norr
ut, upplyste Hårek, och då satte sig konungen igen,
och gästabudet gick till ända.
Vid afskedet gåfvo också Hilderides söner
konungen skänker. De kunde naturligtvis icke mäta
sig med Thorolfs, men de gjorde konungen glad,
och han tillsade dem sin vänskap till gengäld.
Det var icke den enda gången, som konungens
öra var öppet för ondt tal om Thorolf Quällulfsson,
och Hilderides söner förstodo alltid att öka det onda
för hvar gång, de träffade konungen, hvilket skedde
ofta nog, under det denne drog omkring på
gäst-ning i Naumdalen, och sedan om vintern drogo de
till konungen i Throndhjem, där de blefvo väl
emot-tagna och hade fritt språk i afseende på Thorolf.
Sådant kom naturligtvis för Thorolfs öron också.
En höstqväll satt han i sin hall och hans män
sutto omkring honom. Flamman lågade lifligt på
härden, men längst bort vid dörren rådde ett
half-dunkel. Thorolf satt försjunken i tankar, medan
männen talade om konungabesöket.
Då inträdde män genom dörren. Alla sågo dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
