Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedåt, men kunde icke se, om det var främlingar,
som kommo, eller om det var af gårdens folk.
Thorolf själf satt orörlig, tills han hörde sitt namn
uttalas. Det var hans märkisman och stambo, den
käcke Thorgils Gjallande, som stod framför honom,
återkommen från en färd till konungen med
finneskatten. På en vink af Thorolf aflade han
berättelsen om sin färd.
»Jag fann konungen i Naumdal», sade han,
»jag helsade från dig och framförde mitt ärende,
men konungen ville icke svara och såg vred ut.
Jag vände mig därför till din frände Ölve och bad
honom förmildra konungens sinne. Det lyckades
också Ölve att öfvertala konungen att gå ned till
skeppet och taga skatten i betraktande. Jag lät
uppbära alla varorna, och konungen öfvertygade
sig om, att den var både bättre och större, än som
den brukade vara.»
Thorolf gjorde en rörelse, som om han ämnat
säga något, men hejdade sig och förblef tyst.
»Då blef konungen blidare», fortsatte Thorgils,
»så att jag kunde tala till honom, och jag förärade
honom då i ditt namn bäfverskinnet och de andra
dyrbarheterna, som du fick i Finmarken. Då blef
han glad och lät mig göra noga besked för alla
dina färder i Finmarken samt sade därefter: ’Det
är skada, att Thorolf ej skall vara mig trogen, utan
sträfva mig efter lifvet.’ Alla de närvarande sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
