Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det blifver också det bästa», sade han, »att
du åter vänder tillbaka till min hird, mottager mitt
märke och blifver höfding för mina hirdmän. Då
skall ingen kunna baktala dig, när jag dag och natt
kan se, huru du skickar dig.»
Konungens hårda ord afskuro den sista tråden,
som höll Thorolf fästad vid honom. Han höjde stolt
sitt hufvud och såg sig omkring bland sina
huskarlar, hvilka stodo på ömse sidor, blickande med
tydlig harm på konungen, som kunde kasta sådana
beskyllningar i ansiktet på sin ädlaste och trognaste
man.
’ »Ogärna», sade Thorolf oqh visade med handen
på sina män, »ogärna gifver jag denna skara afsked.
Hvilka förläningar du, konung, vill unna mig, det
må du sjelf råda för, men mina huskarlar vill jag
icke släppa, så länge jag har gods nog att behålla
dem. Blott en bön har jag till dig», tillade han,
»att du vill besöka mig och höra trovärdiga mäns
vittnesbörd om mig.»
Men konungen svarade, att han icke oftare ville
mottaga någon inbjudning af Thorolf.
Därpå lämnade han skeppet och stranden.
Thorolf stod länge tyst och såg efter honom.
Men så ryckte han sig upp ur sina tankar, befallde
sina män rusta sig till afresan och lämnade Trondhjem.
När han kom hem, fick han höra, att Harald
uppdragit hela hans förläning och Finnefjärden åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
