Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talare», genmälde Thorolf, »och dålig väntjenst göra
de dig, ty de skilja dig från dina trognaste män.
Hvad mig själf angår», tillade han, »så är det
tydligen mina uppenbara fiender, och därför må de ock
taga hvad som följer däraf, om jag träffar dem!»
Konungen såg upp. Hans och Thorolfs blickar
möttes. Men det var icke, som när en vän ser på
en vän, tvärtom var det, som om tvenne’ljungeldar
korsat hvarandra. Något mera blef emellertid icke
taladt den dagen.
Följande dagen lämnade Thorolf skatten och
frambar sina gåfvor till konungen, hvilka utgjordes
af dyrbara bäfver- och zobel-skinn. Ett utrop af
beundran öfver den utsökta och kostbara gåfvan
undföll de omkringstående, men konungen sade:
»För den gåfvan, så dyrbar hon är, har du nog
på förhand skaffat dig lön,‘Thorolf.»
»Du sätter icke längre tro till mig, konung
Harald», sade Thorolf, och hans röst dallrade af
sinnesrörelse och hans öga flammade, »men låt din
misstro fara, jag är den samme, som jag fordom var,
medan jag ännu stod i din hird, och vill såsom då
hålla mitt lif ringa, när det gäller din ära!»
Konungen såg på honom, men elden i hans
blick var förtärande. Det syntes tydligt, att
konungens sinne var intaget emot Thorolf Quällulfsson, och
att ingen försäkran af honom kunde bortjaga
miss-tankarne och förtaga tviflet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
