Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick vintern.
När vårvinden blåste från land, då lät Thorolf
utrusta sitt bästa långskepp, och när det var redo,
gick han om bord med mer än hundra raska och
välbeväpnade huskarlar. Och seglen hissades, och
det präktiga skeppet styrde bort från Sandnäs.
»Nu menar jag dina tankar dväljas hos
konungen !» sade Thorgils Gjallande, som stod vid Thorolfs
sida i akterstäfven.
»Är lyckan god», svarade Thorolf, »så kan det
väl hända, att Harald och jag mötas.»
När man kommit ett godt stycke från land, lät
Thorolf sätta kosan söder ut. Det gick längs med
Norges kust och vidare söder ut genom sundet i
Östersjön, där Thorolf härjade i österled, men utan
att få mycket byte.
Om hösten, när han återvände till sundet, låg
den s. k. »öreflottan» där. Det var skepp från hela
norden, som vid denna tid infunno sig på den stora
marknaden i närheten af Helsingör. Synnerligen
lågo där nu många skepp från Norge.
Leif, som stod vid babords sida, såg längst bort,
där skeppen bildade liksom en ogenomtränglig massa,
ett stort, tungt lastadt skepp, som just var i begrepp
att lyfta ankar och segla norr ut Till en början
var i allt detta intet, som närmare fäste Leifs
uppmärksamhet, men snart stodo hans ögon fästa på
detta fartyg så hårdt, att han knappt kunde taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
