Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem därifrån. Han lutade sig fram, likt en, som
plötsligt gör ett oväntadt fynd.
Slutligen sprang han till Thorgils och drog
honom med sig fram till förstammen samt pekade
ut åt sundet, där nu det stora skeppet utvecklade
alla sina former utan att skymmas af sina grannar.
»Känner du skeppet där borta?» sporde han.
Och Thorgils kände det mycket väl, det var
det samma, som konungens män togo från honom i
Furusund.
Han skyndade genast bort att underrätta
Tho-rolf därom, men denne stod redan i bakstammen,
hög och befallande, som när stridsrop ljöd och det
gällde att pröfva ärliga mannahugg. Han hade redan
sett det tungt lastade skeppet och gaf nu befallning
att spänna seglet.
»Denne var dock alltid min bäste seglare», sade
han; »jag vill se, om du ej vill hålla ut en stund
ännu, så kan du hinna din länge saknade granne.»
Han talade till draken, som bar honom, och
skeppet sköt fram genom vågorna för den friska
sydvestvinden, som om det förstått sin herres ord
och längtat att visa sin goda vilja. Asynen af
far-tyget, som en gång seglat med Thorolfs märke,
ut-öfvade också på alla hans män en verkan, hvaraf
man kunde döma, huru högt de älskade Thorolf och
huru djupt det gått dem till sinne, att konung
Harald tagit hans skepp och egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
