Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckligt hem till Sandnäs med allt sitt byte. Där
lefdes i öfverflöd vintern öfver. Väl kommo tidender,
som icke bådade godt från konungen, men Thorolf
aktade icke mycket därpå.
När våren kom, ville han lemna landet och lät
därför utrusta sitt långskepp. Det låg redan tältadt
vid stranden, fullt segelfärdigt, och resölet var
redan brygdt. Thorolf satt med sin hustru och sina
män i den stora salen, där« hornen gingo omkring
och allt var lust och glädje. Men hvarje man hade
sina vapen hängande bakom sig på väggen såsom
bruket var den tiden.
Sigrid var dock förstämd till sinnes och blef
det ännu mer i samma mån, som männen tycktes
glömma hvarje skymt af fara. Till slut vände sig
Thorolf till henne och bad henne säga hvad som
tryckte henne.
»Onda drömmar hafva följt mig», sade hon,
»de tre sista nättema, och det liknar sig till, att du
icke snart sitter med dina män i denna salen,
Thorolf!»
»Dina drömmar, hustru, mana mig liksom
vinden till hafs, och min drake ligger färdig och
rycker på sitt ankartåg!»
»Men Harald? ...»
»Harald!» upprepade Thorolf med en mörk blick.
»Se vi väl morgondagens sol, så når mig icke
konungens makt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
