Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort med sitt skepp och dess rika laddning, som
väl ändå icke gick upp emot den, hvilken konungen
tagit från honom.
När han kom till utloppet af Göta elf, låg där
i närheten de mäns gård, hvilka utfört konung
Haralds befallning att taga Thorolfs skepp. De voro
ej hemma, men deras två yngre bröder väcktes tidigt
en morgon af stridsrop och funno, när de kommo
ut med sina män, gården omringad af fiender. De
stredo tappert att försvara gården, men det var
fåfängt. Den ene af bröderna stupade, den andre
undkom illa sårad. Gården utplundrades och gick
upp i lågor. Men Thorolf seglade ut ur Göta elf
och höll norr ut i Viken, där han snart åter träffade
ett fartyg med full last, som aktade sig till Norge.
Äfven detta tog han och seglade så med tre skepp
vidare utefter kusten, görande strandhugg där och
hvar, samt kom slutligen till sin faders gård.
Här blef han vänligt emottagen utaf Quällulf
och sin broder Skala-Grim. Men när. han skulle resa
sina färde, sade gubben, sedan han länge betraktat
sin kämpastarke och härlige son:
Oklokt synes mig att du handlat, då du gifvit
dig i färd med Harald att pröfva krafter med
honom, som är dig i alla afseenden öfverlägsen, och
fruktar jag visserligen, att det nu är sista gången,
som vi se hvarandra!»
Thorolf tog afsked och gick om bord och kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
