Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorda för att vilseleda bönderna och dölja Dags
och hans folks flykt öfver fjällen, — den ynglingen
var ingen annan än Harald Sigurdsson, den stupade
konungens styfbroder, en son af Sigurd Syr och
drottning Asta.
Han var blott 15 år, när han drog med sin
broder mot bönderna vid Stiklarstad, men stor och stark
till växten var han och därtill af ett stort mod samt
törstande efter stridernas ära. Konungen hade dock
ej velat, att hans unge broder skulle deltaga i
slaget, men Harald hade dertill svarat, att han skulle
vara med, och vore svärdet för tungt för hans
krafter, kunde han låta binda det fast vid armen; ingen
hade — menade han — uppriktigare vilja att gifva
bönderna deras tarf. Och så hade konungen måst
gifva sitt bifall, och Harald hade slagits som ett
ungt lejon i spetsen för sina sexhundrade. Från
slagfältet fördes Harald af Ragnwald till en pålitlig
bonde i närheten, som där lofvade gifva
konungasonen vård och skydd, tills hans sår blifvit läkta.
Ragnwald vågade ej dröja. Han begaf sig på
hemliga stigar öfver fjällen öster ut till Jämtland, där han
på öfverenskommet ställe ville invänta Harald.
Dagame gingo långsamt för den sjuke i
bondens stuga, men hans ungdom och oförderfvade kropp
segrade snart öfver det onda. När Haralds sår
slutligen voro läkta, och han åter kunde bära yxa och
hjälm, tog han farväl af bonden för att begifva sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
