Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jarlen Ragnwald, som vågade det dådet, sedan
blef min man och satt som min jarl i Aldeigjaborg
här vid Ladoga, tills han för litet sedan dog.»
»Upsalakungen har alltid gällt för den
ypperste i norden, det må du ej minna mig på. Men
jag vill hafva rent svar på min begäran, vill du
gifva mig Elisif, din dotter, eller vill du det icke?»
»Nu får du henne icke, Harald!»
»Men jag eger dock hennes kärlek.»
»Jag har sagt mitt ord. Nu får du henne ej.
När du förvärfvat dig mera makt och gods och mera
erfarenhet, kom då igen, och vi vilja se...»
Det var detta besked, som vållat den mörka,
flammande blicken i Haralds öga, när
kammarsven-nerne sågo honom aflägsna sig från konungens rum.
Sedan samlades hofvet till den beramade jakten,
och man lade ej märke till, hvart väringen, den
norske konungasonen, tog vägen.
I skogen gick jakten med lust. Konungen själf
var vid den gladaste sinnestämning, och den
återverkade på hans omgifning.
— — — — — — — — Hejsan 1 öfver berg och dal!
Hornet smattrar, falken stiger lodrätt emot Odins sal.
Skogens åbor fly med ångest, söka sina kulors hem;
Men med spjutet sträckt framför sig är Valkyrian efter dem.
Ensam för sig, endast åtföljd af några få, red
prinsessan på en eldig springare. Men hvad tänkte
hon på, där hon sorglös satt och liksom lekte med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
