Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tygeln, medan jakten och de smattrande hornen och
hundarnas skall drog sig allt mera i fjärran ? Hon
var skön, den unga konungadottern, hon hade sin
moders drag, hennes blå ögon och hennes smidiga
växt, men håret var något mörkare, ett arf efter
fadern, hvars släkt dock, som bekant är, äfven
härstammade från hennes moders land. Också brunno
många af kärlek till henne, ehuru ingen vågat hos
konungen anhålla om hennes hand, fast den biltoge
konungasonen från fjällen där långt borta i vestern
vågat det.
Tänkte hon kanske nu på den unge vackre
krigaren, eftersom jakten syntes för henne af föga
värde. Vinden böjde åt sidan de hvita fjädrarna,
som smyckade hennes hufvudbonad, och lyfte den
pupurröda kappan, som eljest skulle undanskymt
det smärta, af ett guldskärp omslutna lifvet. Men
hennes ögon hvilade på sadelknappen.
Den smala stigen krökte sig omkring en tät
skogsdunge, och just när prinsessan, som red ett
stycke förut, vek af utåt en öppen, endast med
några små buskväxter betäckt plats i skogen,
hördes ljudet af ett annalkande djur. Ögonblicket
därefter ilade en skön hjort öfver den fria platsen,
där prinsessan befann sig.
Hon såg upp, fattade en pil ur kogret, gaf
hästen sporrarna, och så bar det af efter den flyende
hjorten. När hennes följe vek om vid slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
