Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har blifvit väckt ur sin vanliga takt af jakten och
hundarna, han har dragit sig åt motsatt håll, men
han är vred, hans ögon brinna och fradgan står
honom om käftame. Nu reser han sig på bakbenen
och med ett brummande går han löst på den sköna
flickan.
Det var en egen friare, men en som tager utan
krus hvad han friar till. Flickans kind blef hvitare
än liljan vid källans rand, och handen darrade, men
modet lyste dock i hennes nordiska ögon, och djärft
och beslutsamt fattade hon sin sölfsömmade jaktknif.
Se ej på de ögons himmel, se ej
på de lockars gull!
Akta dig, det lif är smidigt, akta
dig, den barm är full!
Blicka ej på ros och lilja,
skiftande på hennes kind,
Hör ej på den kära stämman,
susande som vårens vind.
När Harald lämnat konungen, begaf han sig
nedåt de byggnader, som voro anvisade åt
Värin-garne. *)
Här träffade han Ragnwald Brusesson och
Halldor Snorresson.
•) Vi taga för gifvet, att de flesta af våra läsare hafva reda
på betydelsen af dessa Väringar, äfvensom att de funnos så väl i
Ryssland som i Constantinopel. Dem, som sakna kännedom härom,
hänvisa vi till Berättelser ur Svenska Historien af C. Georg Starbäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
