Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Raskt på hästryggen, Harald, du plägar icke
vara den siste hvarken i lek eller allvar!» sade
Halldor till den kommande.
»Rätt, Halldor, vi skola sitta upp, men en annan
jakt lyster mitt sinne, än björnarne och räfvame i
kung Jaroslawls skogar.»
»Hvar sak-har sin tid, så var seden äfven hos
din broder, helig Olof, och hos din fader, Sigurd Syr.
Eller har du eljest något nytt att tänka på?»
»Du säger det, eller hellre, jag måste få något
nytt att tänka på. Här kunna vi ej afla oss
egodelar. »
»Men vi kunna bida tiden», inföll Ragnwald.
»Mig synes, som om det ej skulle dröja mycket
länge, innan vi behöfvas vester ut. Den dag
kommer, då unge Magnus behöfver hjälp att kräfva sitt
arf efter sin fader; tidendema vester ifrån mäla
underliga saker.
»Min brorsson är ännu ung», vidtog Harald,
»behöfver mig dessutom icke. Därtill vill jag
redan i morgon, redan denna dag bryta upp härifrån.
Leker mig också i sinnet mycket af hvad du talat
om Miklagård, Halldor, staden där nere vid sundet
med palats af marmor och guld. Dit lyster mig
draga!»
»Och jag följer dig», utropade Halldor; »ditåt
har länge min hug stått, och här ibland oss finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
