Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den rikaste grönska. Det var ur denna
berg-remna, som bullret kom.
Harald stannade och såg ditåt, men kunde icke
upptäcka något. Då gick han dristigt in på den
smala stigen, och han hade ej gått många steg, förr
än han fann en hjort, som flämtande sökte göra sig
lös ur ett busksnår, där han intrasslat sina horn.
Remnan var så trång, att hjorten helt och hållet
fyllde den och kunde hvarken komma fram eller
tillbaka.
Ifrån den punkt där hjorten befann sig, sträckte
sig remnan så godt som rakt fram till den motsatta
öppningen, och där längst bort skymtade något, som
för Harald hade vida högre värde. Det var en ung
flicka; men hon hade sträckt sig tillbaka och högra
handen var upphöjd, alldeles som om hon varit i
begrepp att gifva ett slag eller ett hugg. Harald
kunde icke urskilja om handen var beväpnad. Med
ett hopp var den vige ynglingen öfver hjorten, och
några ögonblick därefter stod han vid remnans
mynning inåt den smala dalen, där vi lämnade Elisif.
Det behöfdes ej många sekunder för Harald att
uppfatta faran, som hotade hans hjärtanskär, icke
heller särdeles många att blifva mästare öfver
björnen. Det var en barnlek för honom.
»Lofvad vare min broder, S:t Olof, som förde
hit mina steg!» sade ynglingen, sedan den första
öfverraskningen var öfver och Elisif stod räddad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
