Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många både Svear och Nordmän, som önska följa
dig på den färden.»
Sedan talade de mycket sinsemellan, och
Halldor åtog sig att samtala med och hopsamla alla bland
väringarne, hvilka ville draga med till Miklagård.
Harald begaf sig nedåt gatan, som ledde från
kasernen ut åt öppna fältet. Solen stod högt på
himlen och en svalkande vind strök fram öfver
slätten. Ur ett aflägset fjärran hördes de smattrande
jägarhornen, och Harald kunde därutaf sluta till, i
hvad riktning jakten gick. Att komma i beröring
med denna önskade han ej. Han tog därför en
riktning öfver fältet, som ledde åt alldeles
motsatt håll.
Vi vilja ej söka beskrifva hans tankar under
sin ensamma vandring på denna ödesdigra dag. I
mycket äro de beskrifna af denna Tegnérska vers:
Hvad han tänkte vet Freja, och skalden det vet,
I, som älsken, I veten det, II —
Emellertid kom han allt längre och längre bort,
och snart omslöt honom skogen. Då stördes han
helt plötsligt i sina drömmar af ett ovanligt buller
från sidan. Där strök en hög trädbevuxen bergås
fram, men genom någon naturrevolution i skapelsens
morgon hade en remna bildats tvärt öfver berget,
liksom en smal insprängd bergväg, hvars botten var
betäckt med småsten samt här och där öfvervuxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
