Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pålitlig och sig högeligen tillgifven man, vid namn
Hakon, att draga ut och bemäktiga sig Astrid och
Olof Tryggvesson.
På Ofrustad blef det stor uppståndelse, när
underrättelsen kom om, att fienden nalkades. Men
Erik Bjodeskalle påminde sig, att han hade från forna
tider i Sverige en krigskamrat och god vän, som
hette Håkan den Gamle. Till denne beslöt han att
skicka sin dotter och lät henne, försedd med
pålitliga ledsagare, samma natt skynda bort från
Ofrustad. De voro alla förklädda till fattigt folk, men
det oaktadt hängde dem faran tidt öfver hufvudet.
Morgonen efter sedan de aflägsnat sig från Ofrustad,
kom Hakon med Gunhilds män dit och sporde efter
dem. Erik sade, att de dragit bort, men det ville
Hakon icke tro, utan genomsökte hela gården, både
ute och inne. Detta medtog flere timinar, så att
Astrid, till faderns glädje, fick godt försprång.
Slutligen fick dock Hakon någon kunskap om, att Astrid
dragit bort, och äfven om den väg, hon tagit, hvarpå
han med, sina män bröt upp och skyndade med
mycken ifver bort åt samma led.
Redan samma dag om aftonen tycktes hans
ilfärd krönas med framgång. Han kom till en bonde,
som hette Björn Etterquesa. Hos denne tog han
natthärberge och sporde, »om Björn visste något om
Astrid»? — »För en stund sedan» — svarade Björn
— »kommo här folk och begärde natthärberge. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
