Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonens färd», och Astrid ville för ingen del släppa
gossen. När då Norrmannen blef mera närgången
i orden, sade Håkan bonde: »Föga lärer den unge
Olofs moder sätta någon tro till Gunhilds löften,
eftersom hon, Gunhild, är bekant för svekfulla
handlingar. Må du därför få det besked på ditt ärende,
att i ditt och Gunhilds våld kommer gossen icke, så
länge han står under mitt skydd och jag ej blir så
strängeligen öfverväldigad, att jag ej mer månde
råda!»
Dessa ord yttrades på ett sådant sätt, att en
hvar kunde inse, det endast våld här kunde något
uträtta. Men när Norrmannen blickade omkring sig
bland den stora skaran af storväxta, fullt beväpnade
karlar, öfver hvilka bonden hade att råda, fann han
äfven, att han för den gången måste låta all tanke
på att utföra sitt ärende fara. Han tog därför
afsked och återvände till konung Erik i Upsala. »Väl
sannas mina ord» — sade denne, när han fått höra,
huru allt tillgått — »och har det gått i fullbordan,
som jag sade dig, att din färd till Håkan ej månde
lyckas. Ty han är mäktigare än jag i många
stycken, och det är icke länge sedan, som han hade
mera att säga än jag, då vi täflade tillsammans.»
Nu var julen inne, och Hakon tillbringade den
hos konung Erik, alltjämt sinnande på, huru han
skulle kunna betvinga den myndige bonden och
bemäktiga sig Olof Tryggvesson. När gästabuds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
