Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgjuta kristet blod» — ’sade han. Efter måltiden
spelade konungen schack med en af Abels riddare,
Henrik van Kerkwerder. Då trädde Abel plötsligt
till i akt och mening att yppa tvist med sin broder.
»Minnes du» — sade han — »då dina män
plundrade denna stad förlidet år och min dotter måste
barfota och naken söka sig skydd bland andra fattiga
qvinnor?» — »Gif dig till tåls, käre broder» —
svarade konungen — »jag har Gud ske lof ännu så
mycket, att jag kan gifva henne till ett parskor!»
— »Nej!» — ropade Abel — »det skall du icke
vidare göra!» — Därmed tog han sin broder till
fånga och öfverlämnade honom till ett par af hans
värsta fiender, hvilka förde honom öfver viken,
hals-höggo honom och nedsänkte liket förmedelst stora
stenar i vattnet. Man utspred det talet, att båten
hade kantrat, och konungen på det sättet omkommit.
Det skedde år 1250, således samma år, som den
siste af Erik den heliges ätt i Sverige dog och
Birger Jarls son Waldemar blef vald till konung.
Och samma år blef Abel konung i Danmark, sedan
han genom en högtidlig ed svurit sig fri från
brodermordet. Men länge fick han icke glädja sig åt sin
höghet. Efter ett par år stupade han i en strid mot
Ditmarskerne. I folkmedvetandet, sådant det uttalar
sig i sång och sägner, gjordes sedan mellan dessa
bröder ungefär samma skillnad, som hos oss mellan
Gustaf Wasas söner Erik och Johan, ty man före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
