Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställer sig den senare såsom söndersliten af en ständig
oro och ängslan, ehuru detta, hvad Johan beträffar,
egde rum, medan han ännu lefde, då däremot Abel
aldrig fick ro i sin graf, icke ens sedan man
ned-gräft liket i ett kärr vid Gottorp och fäst det vid
jorden med pålar.
Ända till senaste tider visste man i Gottorp
och trakten däromkring att förtälja om konung Abels
vilda jakt, huruledes han, själf kolsvart, på en liten
hvit häst sprängde genom skogen åt Missunde till,
följd af deltagarne i hans brott och trenne hundar.
Det är af denna sägen, som Ingemann gjort sin
vackra dikt: »Bröderne ved Kong Abels graf», där
han låter tvenne bröder, som vandrade vid
hvarandras sida genom Gottorpsskogen med hat i hjärtat,
få höra den vilda jakten och se konung Abel med
de tre hundarne.
»Da skingred i Skoven en selsam Klang,
Som stödte i Hornet en Jæger,
Og Stormen den susende Vinge svang,
Som Havets Grundvold bevæger.
Det var som jamred den gamle Skov,
Som skreg den med tusinde Munde,
Og fjernt löd Gungren af Hestehov,
Og Glam af hylende Hunde,»
— Bröderne knäböjde, —
»— og see! da foer
Kong Abel forbi dem og trued,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
