Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledes äfven dessa tilldragelser, anför ordalagen i de
missnöjde, herrarnes yttranden så väl till konungen,
som till herr Ingemar. Till den förre sade de: »I
gören det af högfärd, att I älsken utländska och ej
oss!» — Till herr Ingemar sade de: »Herre, I skolen
det förstå, att vi äro jämndugande män med eder,
vi vilja gerna veta, hvarför han drager eder öfver
vårt hufvud; vill han ej återvända, så skall man
innan ett år är till ända både höra och se, att där
skall äfventyr efter ske.»
Herr Ingemar svarade tvärt: »I. hafven klagat
på mig inför konungen och talat sådana ord, att I
hellre måtten hafva tegat; att han hafver mig ljuf
och kär framför eder, det tackar jag honom och
icke eder för; faren I fort med eder vrede, jag
hoppas, att det icke skall eder båta!» Om nu året gick
efter detta samtal, eller om det var förr eller senare,
det veta vi icke, men när den stolte gunstlingen med
drottning Helvig kom till Gälaqvist, inträffade den
nyss beskrifna händelsen. Rimkrönikan låter oss
vidare förstå den förskräckelse, som fattade
drottningen, samt hennes längtan att återse sin fader och
hennes ångest, att något ondt skulle honom
vederfaras.
Magnus lyckades med goda ord att blidka sina
uppretade fränder, så att han fick sin svärfar fri,
men han var icke den man, som glömde en oförrätt.
Någon tid därefter på samma slott, Gälaqvist, till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
