Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade han mördarne och sporde dem till, »om de
mindes det öfvervåld, som de här föröfvade, då
drottningen måste fly för dem och de togo grefve Gerdt,
hennes fader, till fånga». De togos nu i sin ordning
till fånga och fördes till Stockholm, där de dömdes
till döden och halshöggos; det var den 20 augusti
1280. Såsom de där »stämplat mot landets konung
och hans män, hvilka utgjorde en del af hans hopp»,
indrogos äfven så väl deras egna som deras hustrurs
gods till kronan.
Tilldragelsen på Gälaqvist, huru upprörande den
än i första ögonblicket syntes, var dock ett intet i
jämförelse med de sorger, som längre fram väntade
drottning Helvig, sedan hennes herre och konung väl
gått till hvila och sof i ro i Gråmunkarnes klosterkyrka
i Stockholm, och sedan äfven hans vän, den redlige,
stränge, kloke och ridderlige Thorkel Knutsson ej
mera fanns till. Med hans död börja egentligen
sorgerna falla som tyngst öfver drottningen.
Thorkel Knutsson föll ett offer för de begynnande
striderna mellan hennes söner, Birger, Erik och
Waldemar — strider, hvilka skulle sluta med den äldste
sonens landsflykt och afsättning och de yngres
sorgliga ändalykt på Nyköpings slott, där de
ihjäl-hungrade efter att hafva blifvit tillfångatagne af sin
broder, Birger.
Vi hafva ej här att skildra dessa strider, vi vilja
blott liksom »mellem Slagene* söka, så vidt möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
